Pojken i magen!

Idag var jag hos doktorn. Jag gick själv eftersom det kostar oss så mycket pengar att åka in till tokyo allihopa och det är lite onödigt eftersom det bara är för att se ett ultraljud och göra en supersnabb undersökning (efter 1 timme i väntrum med en 2åring? nej tack).
För en gångs skull så frågade dom om jag "ville" ha ultraljud. Typiskt att jag den här gången ville det eftersom jag och johan är alldeles för nyfikna på om det verkligen ÄR en kille.
Jag såg ju direkt att det var det och doktorn zoomade in och skrev ut en bild med en stor penis på och en pil för att markera var den var. Tänkte först lägga upp den men tänker på min framtida 16åriga son som kommer hata mig för att hans första nakenbild lades upp på nätet när han var 25 veckor gammal i magen...
Han ska heta Frank, och vi funderar lite på vad det kan bli i andranamn. Det kanske blir japanskt igen eftersom han också föds här. Men samtidigt är jag lite sugen på att ge honom andranamn efter någon närastående.. vi får se. :)

Senaste månaderna har varit tunga och jag har haft otrolig hemlängtan. Hormonerna har ju inte hjälpt till heller. Gråter mycket och blir arg ofta. På johan mest då..
I förrgår var lite droppen.
Blev informerad på stadskontoret att leo kanske inte kan få dagisplats i "länet" vi bor i just nu. Alla dagis är fullsmockade och det är otrolig platsbrist..
Alltså kommer jag inte få någon avlastning sista 2 månaderna av graviditeten och inte heller 3 första månaderna efter att bebisen har kommit, vilket var vår plan hela tiden. Så jag bestämde mig att jag vill åka hem till sverige. Och det har vi tjaffsat om de senaste dagarna.
Igår kväll (efter samtal med en mycket klok person som staplade upp alla problem från båda hållen och gav en bra ide om en lösning som faktiskt är ENDA utvägen) så bestämde jag mig för att vi ska stanna. Nu har jag bestämt det och det känns väldigt skönt. Vi kommer flytta inåt tokyo för att leo ska kunna få dagisplats (förhoppningsvis snart men iallafall tills bebisen kommer) och då kommer jag också ha nära till alla utlänningsgrupper som finns! Det finns massor av utlänningar i precis min situation. Hemma med barn och i det konstigaste landet i världen (om man nu inte är född, uppvuxen och van vid det vill säga).
Så framtiden ser mycket ljusare ut även om jag såklart helst av allt bara vill hem till alla mina vänner som helt plötsligt är på precis samma plats som jag i livet. Bildar familj. Jag har tom 2 vänner som får barn samma månad som jag!

Nu blir vi iallafall kvar. Om allt går väl och jag kanske börjar trivas så kanske vi tom stannar 3 år. Det känns också väldigt bra just för tillfället (imorgon säger hormonerna något annat och så skriker jag och gråter om att jag vill hem igen kanske. ;P)

Idag är jag iallafall på bra humör. Vår andra son är stor och fet och fin och ligger och myser i magen. Bara 3 månader kvar!
Och när jag frågade Leo var lillebror var så pekade han på sin mage och sa: "i magen". :)

Gott nytt år!

Johan var förkyld igår men jobbade ändå. Han hade tänk träna efteråt också så jag såg framför mig en kväll framför tvn med micrad gammal grönsakscurry, ensam fram till 10.
Det kändes lite deppigt så jag gick ut vid 11 för att hitta ett tempel att ta en nyårs lyckolapp vid och sånt. Lite japanskt nyår tänkte jag. Stället vi bor på är så sjuuuukt nytt och det är låååångt till närmaste tempel. Jag var ute och gick i iskall blåst i 2 timmar. Leo var mindre road och sen visade det sig att templet inte satte igång sina festligheter förrns runt 11 på kvällen ändå....

Jag tryckte mig tillbaka i vinden till köpcentret vid oss och åt lunch på ett nytt ställe som var gott och enkelt! Nästan lite svenskt! Foccachia med ost och skinka och sallad.
Som tur var ringde johan som hade bestämt sig för att inte träna och bad mig handla ingredienser till god mat. Så jag handlade och leo somnade för middagslur halv 3 medan jag gick hem igen. Vagnen höll på att blåsa av vägen men annars gick det bra...

Johan fick åka hem från jobbet tidigare! Strax innan 6 började vi laga mat. Potatisgratäng, fina köttbitar, sallad och sen glass och jordgubbar till efterrätt.
Vi fick en flaska rött vin av vänner när vi hade julglögg i december och johan bestämde sig för att ta på kostym och dricka upp den. Jag köpte också en liten skumpa till honom och en "appletiser" till mig (som var väldigt lik vanlig svensk cider!).

Farfar Göran och Åsa ringde under middagen och önskade gott nytt år. Leo blev lite ledsen och sa: "farfar" med lite uppgiven röst när vi hade lagt på. Han blir så exalterad när han får prata med familjen på skype och visa sina leksaker och berätta saker.

Vi la leo runt 9 och johan var redan då rätt packad.
Sen fjantade han sig igenom 3 timmar fram till nyår. Det var massa fina tempel på tv. Dit japanerna går vid midnatt för att önska saker om nya året, dra i en bjällra och klappa i händer. Dom visade riktigt fina ställen. Med snö! Blev riktigt sugen på att gå bort till templet jag gått förbi tidigare idag. Men vi hade det mysigt i soffan istället och någon minut över 12 så fick vi prata lite med Thim på skype! Det var länge sen och väldigt roligt. :)
Jag gick och la mig inte långt senare men johan satt upp till 2. Aspackad ramlade han sen i säng och somnade som en sten!
Leo vaknade och ropade: "nappen nappen!" 2 gånger, första gången försökte jag peta på johan och han såg nästan död ut så jag gick upp. 3e gången leo vaknade ville han ha vatten. Men sen la han sig snällt på kudden och somnade om. Så inget tjafs alls i natt och sen sov han till 10 på morgonen! Sovmorgon efter nyårsafton med barn!!?? Det har jag aldrig kunnat drömma om.. ;)

Det var iallafall en väldigt lyckad nyårsafton även om jag förstås längtade hem till familjen brolin och deras vanliga nyårsfest. Fast nu har dom ju bebis så dom kanske har lagt ner? ;)

Gomorron mamma!

Inatt vaknade leo bara en gång och somnade om efter en puss på kinden. Sen sov han resten av natten och vaknade inte förrns johan's larm gick 8.30!! Ändå var jag väldigt trött och låg kvar medan Johan och Leo gick upp och började äta frukost.
När jag kom upp efter 20 minuter så satt leo i soffan och tittade på barntv, han tittade glatt upp och sa hurtigt: "Gomorron mamma!"
Han har också börjat säga: "veduva?" (vet du va?) fast det verkar inte som att han använder det rätt, för han berättar aldrig något efteråt, utan mer härmas för att vi har sagt det mycket. ;P

Sova? Vad är det?

Jag minns hur enkelt det var när leo var bebis. Man hade ju hört om barn som fick kolik och höll en vaken hela nätterna och liknande, leo sov hela nätterna. När han fortfarande ammade på nätterna så gnydde han lite tyst eller smackade lite och sen somnade han om medan han åt, om han vaknade alls. Visst fick man lite störningar i sömnen (inte johan han sov oftast som en stock) men jag somnade om så fort själv så det var aldrig jobbigt.
När nattamningen slutade så sov han verkligen HELA nätterna. Med de få undantag då han var sjuk och inte kunde andas för att han var så täppt i näsan. Just nu har jag svårt att minnas om det någonsin var sömnstöringar innan vi flyttade till japan. Men sen vi kom hit har det inte varit många nätter vi har sovit en hel natt. Sedan jag blev gravid är det värre än någonsin. Leo vaknar och ropar mamma 2-5 gånger per natt. Ibland tar det ett tag innan han somnar om och vi ligger vakna.
Oftast kommer han in och lägger sig mellan oss någon gång mellan 2 och 7 på morgonen. Sen sover vi inte mycket alls. Han ligger och pillar och vill att man ska "kjamas". Då ligger han och klappar en på armen eller i ansiktet ("Ååååh vad gulligt!!" tänker ni.. men man kan inte sova en enda sekund då.) Så vi sover kanske 2 timmar åt gången. Snittar kanske på 6 timmar per natt. får ibland 8 timmar om han bara vaknar till 2 gånger och somnar om snabbt.
På morgonen ser man ut som en hålögd zombie.

Nu är det mindre än 4 månader kvar tills det kommer en bebis. Tänk om den inte är lika lätt som leo! Tänk om den vaknar och skriker hela nätterna. Tänk om bebisen och leo aldrig sover samtidigt!? Vi kommer aldrig få sova igen!
Jag börjar milt sagt bli lite nervös.. hoppas vi kan få leo att sova bättre innan dess...

Julafton

Dagen började med frukost framför "Kalle och hans vänner firar jul" från 2006. Sen åt vi lite lussebullar också.
Efter det började leo hämta julklappar under granen och öppnade alla. Mycket bra julklappar. Hans nya fina tygdocka heter "kompis" vi får se om det fäster.
Vi åt lunch bestående av johans lite julkryddade köttbullar, korv (inte riktig prinskorv och inte särskillt goda), potatis och julskinka från ikea med jättegod grov senap. Sedan spelade vi lite new super mario på wii, efter att leo ropat: "maaajo maaaajo" ett tag. Han tycker dock mest om att ha det i bakgrunden och varken spelar eller tittar särskillt länge.
Middagslur vid 2, mamman sov också en stund. Det var skönt. Vid 4 gick vi upp och åt lite mellis och sen var vi tvugna att gå ut och handla för att potatisen redan var slut! En påse räcker visst bara till en måltid för oss.

Det kändes konstigt i köpcentret. klockan 6 på kvällen på julafton och det satt en ensam gubbe och åt sin julmiddag bestående av en läsk och lite plockmat från mataffären precis utanför. En utländsk pappa (europeisk) satt med sin son som satt i vagn och åt också lite plockmat.
Det ingår ju inte i japanernas kultur att fira jul. Det är lite som med halloween i sverige. Det är mycket pynt och vissa har holloweenfest och sådant. Men det är inte en viktig dag direkt. Japanerna äter ofta jultårta med sin pojkvän/flickvän eller med familjen. Det verkar som att barnfamiljer iallafall har julklappsöppning också, men utöver det så verkar det inte särskillt stort.

Igår pratade vi med Anna en stund och idag försökte vi skypa lite med Farmor Eva men hennes ljud fungerade inte så vi såg henne bara. Leo tyckte det var roligt ändå men förstod inte riktigt när hon gick och var lite ledsen och ville att jag skulle ta fram bilden igen och efter en stund sa han: "hejddå dådå fammo".
Vi hann prata en liten stund med Farfar Göran också innan dom sprang iväg för att hinna runt på sina julfiranden idag.

Nu har vi värmt på mer köttbullar, korv och potatis. Sen ska vi titta på Karl Bertil Jonssons jul!!! Det ska bli härligt.
Det känns nästan som att vara i sverige så här under julen, med gran och allt. Så länge vi håller oss inomhus..

God jul till alla vänner och familjen. Hoppas ni får en skön jul. Som antagligen börjar när vi går och lägger oss. :)

Parken!

Idag gick jag ungefär 30 minuter längs en äcklig avgasig motorväg till en fin park vi råkade gå förbi i somras. Den är väldigt stor och lummig och förra gången sov leo men vi såg att det fanns en rolig och, för ovanlighetens skull, fräsch lekpark i den.
Det var helt fullpackat idag, jag trodde det var en vanlig måndag men det verkar vara någon slags helgdag här i japan.
Det var skönt att få en ordentligt promenad och leo tyckte att det var jättekul! Han åkte rutchkana som en liten tok. Sprang runt runt 100 gånger och verkade inte tröttna alls.

Jag fick muta med lite banan och annat mellis för att få honom att sluta. Sen lekte vi med några andra saker också (han gillar tydligen inte gungor längre, kan vara för att han inte har gungat sen vi bodde i sverige när han var 14 månader, har inte hittat en enda gunga i hela japan...). Han ville klättra i ett nät också och det gick ganska bra när jag klättrade bakom. Han är starkare än man tror. (jag såg nog rätt rolig ut när jag klättrade runt i ett minismått barnnät med min gravidmage...)
Vi lekte i nästan 2 timmar och sen åt vi upp resten av avokadon och frukten jag hade med och sen började jag gå hem. Jag gick en annan väg hem för att slippa den hemska motorvägen. Det tog kanske 15 minuter längre men var mycket mysigare och påminde mig lite om saker jag tycker om med japan. Det kan verkligen behövas nu, jag känner mig så ensam och trivs verkligen inte här alls.
Leo somnade i vagnen ganska snabbt och det var strålande sol ute så det var underbart att få vara ute och gå i lugn och ro.

Allt som allt var det en skön dag idag, men jag kände ändå starkare än någonsin ikväll när vi började göra oss iordning för att lägga oss att jag vill hem till sverige, helst igår....

Världens tråkigaste mamma.

Stackars stackars leo. Det är inte konstigt att han är så muppig just nu. Han har ju världens slöaste tråkigaste gravidmamma...
Innan jag blev gravid var vi alltid ute en stund varje dag. Han fick gå/springa runt vart han ville och leka av sig. Nu sitter vi inne hela dagarna (förutom när han är på dagis 2 gånger i veckan eller när jag tvingar ner honom i vagnen för att gå och handla.)
Och jag rör mig sällan från soffan.
Jag gick från nästan 4 månaders illamående direkt in i jobbigt tungt och bökigt månaderna..
Man brukar ju få ha det soft mellan månad 4-7 men jag är redan jättetrött på att vara gravid. Jag har svårt för att böja mig framåt, att ta på skor och klä på leo är nästan omöjligt. Jag har svårt att komma ur sängen och soffan. Jag blir trött på 5 minuter när jag går ut. Svettas som en gris och har redan blivit stor som ett hus (mindre än sist men ändå alldeles för stor och det är så jobbigt!)

Och bebisen rör på sig hela tiden. Folk säger att det bara är som fjärillsfladder om man känner innan vecka 20. Men den här ungen sparkas. Hela hela tiden. Jag minns att leo voltade en gång i vecka 18. Men inte varje dag flera gånger om dagen innan vecka 22 eller så. Nu kanske jag känner igen det bättre för att jag varit gravid en gång, men jag förstår inte hur man kan känna så här mycket bökande där nere och tro att det är något annat än bebisen?

Det är väldigt mycket tjafsande hemma hos oss nu. Jag är gravid och hormonig och har 0 tålamod och leo är knöligare än någonsin. Självklart är det bara en reaktion på att JAG har blivit konstig. Så allt är mitt fel och jag vet inte om det kommer bli bra förrns bebisen är här och jag blir normal igen. Men då har han ju en ny person här i familjen och då kanske det blir lika mycket bök om det? Fast då kommer iallafall jag orka med det och kanske vara aningens mer pedagogisk..
Har aldrig skrikit så mycket på leo som jag gör nu. Jag blir så himla ledsen. Jag har världens kortaste stubin och tycker bara att han är knökig hela tiden.. men dom dagar jag orkar prata lugnt med honom och låter honom göra saker på sitt sätt så har vi det hur bra som helst.

Stackars stackars leo. :(