Familjen Åberg i Japan.

Lillebror

2010-06-02T17:33:00.001-07:00

Dagarna går fort. Mest sitter jag i soffan och ammar och myser med
Frank. Han gillar inte när man inte är i närheten så även om han
har somnat måste man sitta brevid. Så fort man reser sig upp vaknar
han, om man lägger honom ifrån sig när han somnat vaknar han. Han
är måttligt förtjust i vagnen och ofta när jag hämtar Leo på
dagis så skriker Frank större delen av vägen. Provade med slinga
( han är för stor och blir skitsur av att vara ihopknölad så) och
ergobabyn (för liten för att sitta som vanligt i den och lite för
stor för baby inlägget så fötterna blir klämda) men han är lika
surig i dom. Det var rätt jobbigt första 6 veckorna. Jag minns att
jag nästan aldrig lät Leo gråta. Han var lätt att ha att göra med
och jag hade all tid i världen att bara bara bara med honom. Frank har
en storebror som också behöver tid. Lek, mat, gos, uppmärksamhet.
Det är jättesvårt när man inte har en fungerande bärsele att ha en
bebis i. Det har varit en hel del gallskrikande och jag och johan som
inte alls är vana vid det har blivit lite stressade ibland. Leo också
förstås: "såså ingen fara" säger hanovh klappar på kinden. Om
Frank skriker påväg hem från dagis säger han: "ingen fara, hemma
snart" och försöker stoppa in nappen som bara spottas ut om och om
igen. Tillslut brukar Leo tröttna och bonka till Frank. Då blir det
mer skrik plus en arg mamma som har lite taskigt tålamod när
lillebror skriker...
Stackars Leo. Och stackars Frank som inte blir omhändertagen på
sekunden när han behöver det. Och stackars mig.. Som känner mig så
sjukt otillräcklig hela tiden.

Men nu är Frank 7 veckor och verkar precis ha tagit ett ordentligt
utvecklingssprång. Han ler jättemycket, han ser mycket bättre och
är intresserad av saker. Han älskar spöket Laban skallran och ler
och försöker ta den. Han kan hålla den en stund om man sätter den
under hans hand. Om han då vifftar med armarna så skakar han med den
en stund innan han tappar den och blir förvånad och sen glad när det
låter.
Han är mycket nöjdare (även om han fortfarande har noll tålamod
när han blir hungrig, då ska han helst ha mat för 2 minuter sen,
låter det som.
Han kan ligga i vagnen och vara nöjd också och titta på mobilen
eller ljuset som rör sig öve sufletten. Han gillar ergobabyn mer nu
också OCH vi har köpt en babysitter som genast blev en superhit! Så
nu kan jag äntligen gå på toaletten, duscha och laga mat utan en
gallskrikande hysterisk bebis i bakgrunden... ;P

Det är fortfarande svårt att vara ensam med Leo och Frank. Jag kan
inte lämna leo vid lillebror ens i en sekund utan att han pillar lite
för hårt eller lägger sig på honom. Ibland med flit men oftast bara
av nyfikenhet. Det gör en otroligt handikappad. Särskillt eftersom
johan aldrig är hemma från jobbet innan 8. Jag behöver en stor frys
så jag kan börja göra mat för flera veckor på mina lediga dagar..
Just nu har vi bara en fryslåda som inte ens är en tredjedel av
kylskåpet, då har vi ändå en av de större modellerna som finns.
Förstår inte hur japanerna klarar sig ned så lite plats..

Det ska bli skönt när Frank blir lite större. Så Leo tycker att han
är roligare, så Frank tycker Leos försök till kontakt är roligare
och så att han äter mer sällan så jag kan göra något annat än
att vara en stressad mjölkkossa som sitter fast i soffan..

Usch vad gnälligt det blev! ;P
Trots allt så har jag världens finaste pojkar! Alla 3. Och det är
underbart att ha 2 barn. :)

7 veckor

2010-06-02T16:33:00.000-07:00

Så var vi 4!

2010-04-20T06:04:00.000-07:00

Sådär ja. Då var man tvåbarnsföräldrar. :)

Här gick man runt och inbillade sig att man visste hur det var att föda barn. "Äsch, det här har jag gjort förr" tänkte jag. Tji fick jag.
"Ring och kom in när du har 10 minuter mellan värkarna, för det kan gå snabbare andra gången" sa dom till mig.
8-9 någon gång på morgonen fick jag värkar. Det gjorde ganska ont och kom med 4-5 min mellanrum. Efter bara en timme var det 3 minuter emellan och jag blev mer och mer säker på att det måste vara på riktigt. Eftersom det varit så tätt trodde jag att jag bara inbillade mig och att jag var lite mesig och att det nog bara var förvärkar ändå. Men jag tyckte att det var rätt jobbigt att det kom hela tiden så jag ville åka in och kolla ändå.
När vi kom in så var jag 4cm öppen men dom sa att värkarna var så svaga att jag kunde åka hem och komma tillbaka när det blev värre.
Jag hade hela tiden 3 minuter mellan värkarna så även om dom var svaga så var det riktigt jobbigt och jag fick bara ungefär 2 minuters vila mellan varje.
Jag ville inte åka hem. Vi hade tagit med BB-väskan för säkerhets skull. Vi bestämde oss för att åka och äta god lunch ungefär 20 minuter bort med tåg. När vi kom till den stationen så hade jag bara 2 minuter emellan och tyckte att det gjorde mycket ondare och jag kunde inte ens tänka på att försöka äta så vi bestämde oss för att åka tillbaka.
Jag kände mig rätt uppgiven. Trodde inte att det var riktigt ännu eftersom det var så svaga värkar. Att jag nog skulle kunna få vänta någon dag. Funderade på hur jag skulle överleva en hel dag med 2 minuter emellan värkarna..
Vi kom in igen vid 13-tiden och 16.36 var Frank ute.
Det var tufft att konstant ha så täta värkar och jag undrade ett tag hur jag skulle orka utan bedövning.. men det gick. Och i efterhand så tycker jag ändå att det var en bättre förlossning än Leos.

Frank har visat sig vara en ännu lättare bebis än leo (trodde inte det var möjligt). Det kanske beror på att man har gjort det en gång förr också, men det känns så lyxigt. Vi försöker njuta av varje sekund. I väntan på att det ska slå bakut. Kanske lite kikhosta eller 3månaderskolik eller något annat otrevligt?

Leo är världens finaste storebror. Han klappar honom på magen och säger: "så så" när lillebror gråter. Han stoppar in nappen när lillebror tappar den. Han kör vagnen och klappar snällt på huvudet. Och sen kastar han en gossetiger i ansiktet på honom. ;P

Idag fick han hålla i lillebror en stund. Sen ville han bära, då höll lillebror hårt i leos krage och det gillade han inte så mycket, så då fick vi bära.

Det har bara gått 6 dagar. Jag känner mig så återställd så jag är ute och håller igång hela dagarna. Vi har så mycket måsten med paperwork och för lite bebiskläder och allt möjligt. Trodde att vi var helt förberedda men det var vi visst inte. ;)
På kvällarna är jag rätt slut. Johan också. Jag hoppas att allt blir lite skönare när det lugnat ner sig och Eva åkt hem och man kan gå tillbaka till gamla rutiner. Leo har tex glömt bort att han har ett eget rum. Han kallar det Farmors rum. Och innan hon kom så var det Linda och Henriks rum. Och han vill bara somna i våran säng. Men vi får inte plats 4 personer i en 160 säng. Det funkar dock bra att bära in honom till farmor och lägga honom i sin egen säng när han somnat. Och när han vaknar på nätterna så kommer han inte in till oss utan det går bra att somna om med farmor.
Världens bästa farmor. Leo är helt kär. Jag trodde att han skulle vara lite mammig när vi kom hem med en bebis. Men leo ignorerar både mig och johan nästan hela tiden. Det är bara farmor som gäller.

Vi får se hur det blir när hon har åkt hem. Då kanske det blir mer uppmärksamhetskrångel. Men å andra sidan så är frank universums lättaste bebis (än så länge, ta i trä) och kräver bara 10 min var annan timme då jag ammar. Och då kan jag ändå prata och leka med leo samtidigt om han vill så jag tror inte att han ska behöva känna sig övergiven. ;)

Nu ska vi gå ut i solen! 21 grader. Dags för lite lekparkslek.
Livet känns ändå underbart, trots motgångar i det japanska samhället.

Lillebror kommer snart?

2010-04-06T18:03:00.000-07:00

Solen skiner!

2010-03-15T20:13:00.000-07:00

Det är 18 grader ute. Jag tog på oss för mycket kläder när vi gick till dagis. Det slutade med att leo satt i en tunn långärmad tröja och jag hade t-shirt och svettades ändå.
Det är härligt när det är soligt. Man blir på så mycket bättre humör.

Vi har fortfarande inte lyckats packa upp. Inte egentligen så mycket pga tidsbrist (även om johan har jobbat väldigt mycket sen vi flyttade hit) utan för att ingenting får plats någonstans! Man blir ju tokig.. Det är verkligen världens minsta lägenhet. Jag vill gå igenom och slänga grejer men får nog vänta tills efter bebisen kommit och jag kan luta mig frammåt eller plocka upp en sak som väger mer än 1 kg utan att kräkas..
Han ligger högt upp nu, Franki. Jag glömmer bort mig själv och slänger i mig mat som vanligt och sen mår jag jättedåligt. Skulle behöva äta små protioner.
Jag är verkligen osugen på både mat och godis och allt.. vill helst bara äta frukt. Men jag blir så hungrig och då mår jag illa av det.

4-5 veckor kvar nu. Hoppas han inte blir sen. Orkar verkligen inte vara gravid längre.
Leo är inne i värsta trotsåldern. Av någon anledning har jag aldrig riktigt trott på trotsåldern. Eller jag har liksom tänkt att, ja visst kanske dom hamnar i en fas där dom testar osv men kan man kalla det trots?
Jag vet inte... men i vilket fall så är det krig precis varje dag! Nästan hela tiden.
Han är inte riktigt lika jobbig med Johan men med mig..
När jag hämtar honom på dagis så börjar det. Gnäll och skrik och åla sig i vagnen och hur mycket jag än spänner bältet så lyckas han sträcka sig så fötterna når marken och han fastnar ibland eller så är han så sur så han drar av sig skorna. Sen gråter han för att han vill ta på sig skorna men sen sparkar han av dom medan jag försöker sätta på dom och sen gråter han för att han vill ha skorna, och sådär kan vi hålla på i 20 minuter.
Han vill ha nappen hela tiden också när han blir ledsen. "Ledsen! Gråta! Nappen!" ropar han. Och jag försöker ju låta bli eftersom jag vill att det bara ska vara när han sover. Men ibland när det tar 30 minuter bara att ta sig upp på perrongen så orkar jag inte lyssna längre och ger honom nappen för att inte få ett utbrott. Mina gravidhormoner ger mig det sämsta tålamodet någonsin. Jag är imponerad varje gång jag klarar att prata lugnt med honom i 30 minuter innan jag blir arg. Fast jag blir ju arg tidigare inombords.. men jag håller mig från att skrika.
Jag vill bli av med den här bebisen i magen nu så jag kan få mer ork. Det är inte så kul att krypa runt på alla fyra och leta skor eller leksaker han kastat eller försöka brotta ner honom i vagnen.. han är rätt stark för att vara 2.5 år. När vi kommer hem lägger han sig på golvet och ylar om att han vill ha bollen eller sina tofflor eller nappen eller ska hålla i nyckeln eller allting samtidigt, men även om han får det så ska han ligga där och yla och vara missnöjd. och så ska jag tränga mig in med vagnhelvetet genom den 50cm breda dörröppningen och hallen och tränga in magen runt för att nå låset och sen ska jag försöka ta av oss kläderna fast jag inte ens kan vända mig åt sidan i gången..
Det är så slitigt..
När vi kommer till dagis på mornarna så sätter han sig på kanten till skoskåpen och tar av sig skorna SJÄLV och strumporna och sen sätter han dom fint bredvid varandra i sitt skåp och sen går han in till dom andra barnen medan jag sätter in hans saker i hans skåp och hjälper dom att STÄDA(!!!!) det första han gör!!!??? Det är en helt annan unge. Och så är han nöjd och glad och vinkar hejdå..
Och när jag hämtar honom på eftermiddagen så börjar kriget igen.
Jag förstår varför. Jag är gravid, vi har just flyttat, han har börjat på dagis, johan är nästan aldrig hemma. Vi har superdåliga rutiner för att jag låter leo vara vaken tills johan kommer hem eftersom det verkligen inte GÅR att lägga honom innan. (då ska han springa upp ur sängen och busa och tjafsa i 1-2 timmar iallafall och somnar ändå inte förrns johan kommer) Johan har universums sämsta schema och är aldrig hemma före 8. ALDRIG. Vi kan aldrig någonsin äta middag tillsammans.

jaja, det är iallafall fint väder. :)

Heliga familjen.

2010-03-03T19:56:00.000-08:00

http://www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramId=3140&sida=1

Johan började lyssna för ett tag sen och har bett mig att sätta igång det på sr.se någon dag för att lyssna lite. Det är ett program som gick sommaren 2008 som handlar om Familjen. Gravidhormonell som jag är så gråter jag åt precis allting! Det är ett jätteintressant program och en riktig tankeställare som alla människor behöver, det handlar om föräldraångest, föräldraroller, bråk, skillsmässa, oro, osv osv.
Tips på bra lyssning.

Tungt..

2010-03-01T18:55:00.001-08:00

Ja det var ju inte världens bästa ide att flytta när en är 9 månader gravid. Sen kanske det inte heller är bra att flytta till något mindre när man ska få ett andra barn? Men nu kan iallafall leo gå på dagis och det är jättebra! (förutom att det tar ungefär 30 minuter längre att ta sig dit nu när jag är gravid) Han tycker att det är roligt och jag får iallafall 4 timmar hemma att ta det lugnt, packa upp, kanske tvätta och annat man vill orka med..
Snart får vi besök från sverige. Vilket ska bli superkul. Men samtidigt blir jag lite orolig för hur det ska funka. Lägenheten är ju byggd av papper och vi kommer bo 4 vuxna och 2(3?) barn på 56 kvadrat. Och jag är höggravid och jag blir rädd att vi ska förstöra deras semester! :(
Det finns gott om plats i leos rum för att dom ska kunna bo där hela familjen. Men badrummet är så litet och korridoren så trång att man inte kommer dit om inte personen innan går in i ett annat rum och väntar så man kan gå förbi.
Dom kommer verkligen skratta ihjäl sig åt hur japanerna bor... för då bor ändå vi fortfarande ganska stort i jämförelse med många andra. compactliving kan inte ens börja beskriva hur dom bor. I sverige om vi bor trångt så bygger vi upp förvaring på väggarna och andra smarta lösningar. I japan är väggarna gjorda av papper och det går hål direkt om man försöker spika i en spik för en tavla..
Jag kan verkligen inte förstå hur dom kan stå ut med att leva så här hela livet? Man måste vara väldigt rik för att kunna bo lite närmare svensk standard.
vi har tittat på hus i sverige och drömmer oss hem.

Johan är verkligen stressad och ledsen just nu. Han är borta i 12 timmar om dagen och hinner knappt slänga i sig kall middag och se nyheterna på tv innan han måste sova. Så vi hinner inte packa upp och fixa tillsammans utan det blir några kartonger om dagen som jag packar upp och sen går resten av dagen åt att blidka en arg och lite orolig trotsleo som verkligen inte borde vistas i rum fulla med lådor som kan kan dra upp all världens skit ur... stackars leo. :(
Jag glömmer bort att jag är gravid och försöker köra på som vanligt och sen håller jag på att dö av utmattning på kvällarna.
Jag och johan hinner ibland snäsa några arga saker till varandra mitt i frustrationen över flyttkaoset. Och det är allt familjeumgänge vi får.
Hoppas det kan få bli bra snart. Hoppas vi hinner packa upp allt i helgen när johan är ledig, hoppas leo börjar somna innan 11 på kvällen så vi orkar bara sätta oss och ta det lugnt en stund. Vi behöver få lite ordning på tumultet inombords också...

Flytt!

2010-02-23T15:15:00.001-08:00

Imorgon flyttar vi. Lägenheten ser ut som ett bombnedslag.Vi har nästan inte packat någonting. Det blir busy idag.
Leo är superkramig och skrikig och väldigt krävande. Han ropar "kjama kjama!" nästan hela tiden, speciellt om han ber om något och man säger nej. Då tror han nog att man blir arg. Jag kanske måste börja använda en snällare röst. Vet inte varför jag har fått för mig att låta sträng på sistonen..
Jag har väldigt lite tålamod och jag tror att det, och hans ökade förståelse för att det är en bebis i magen som ska komma ut snart, och att det står flyttlådor lite överallt gör honom lite extra känslig.

Johan åkte och inspekterade lägenheten häromdagen för att få nycklarna och se om någonting måste fixas. Dom lagar lite golv där det hade släppt men utöver det är den rätt fräsch. Däremot insåg han att den är alldeles för liten! På alla sätt och vis. Den är ju bara 56 kvadrat. Och han belv dessutom nervös att gångarna är så trånga att vi kanske inte kommer få in kylskåpet i köket! Vi har verkligen inte råd att köpa nytt kylskåp. Sen är det väldigt tajt där tvättmaskinen ska stå. Den kommer sticka ut nästan 10cm för duschdörren!

Jaja, på måndag börjar leo på dagis! Vi kan gå och leka i den jätteroliga lekparken 2 minuter från huset i morgon när vi flyttat och i helgen och varje dag vi vill gå ut!! Sen ska vi se hur den "öppna förskolan" funkar också. Jag kanske kan träffa folk där, sen när jag inte är övergravid och orkar umgås med folk..

Den 18e Mars kommer Linda, Henrik och Freja hit!! Det kommer bli så ultratrångt och mysigt! Det ska bli så underbart att ses igen. Ser så fram emot att se den jättestora tjejen igen. Leo ser man ju växa så det är bara ibland man blir paff över hur stor han är. Men Freja har vi inte träffat på över 6 månader! Det är ju en 5e-del av hennes liv!
Dom åker hem 8e April och Farmor Eva kommer den 9e! Hon stannar till den 23e april så vi hoppas verkligen att kommer där någonstans. Men det borde den verkligen! (jag tänker inte gå över den tiden den här gången! Inte med en endaste dag! Då gör jag hellre hemmagjort kejsarsnitt med en träsmörkniv!!!)

Nästan exakt 8 veckor till beräknat förlossningsdatum. Det är inte så långt. Jag kanske överlever.
Känner mig dock redan som en flodhäst och kan knappt få på mig strumpor längre. Läser om kvinnor som inte går upp 1kg i vikt och knappt märker av magen i månad 9. Då blir jag lite mordisk. Och det klart att det säkert mest är mitt eget fel att jag går upp 5000kg när jag är gravid. Det gör det inte lättare...

Nu blir det inget internet förrns på måndag. Vi ses då. Kanske med bilder på vår nya kompakta lägenhet. ;)

Hotell Kantarell!

2010-02-07T03:08:00.000-08:00

åååååh! Johan har pratat länge om svt play. Att vi kan kolla på svenska nyheter och sånt. Idag så satte han igång det på tvn och jag lyssnade ett bra tag på nyheter i bakgrunden medan jag packade lite flyttlådor och lekte med leo samtidigt (eller försökte få honom att sluta packa upp snabbare än jag hann packa.. det blev lite lek av det). DEt var underbart att höra svenska i bakgrunden. Måste göra det oftare!

Efter en stund kikade jag in på barn kategorin. Där hittade vi Hotell Kantarell!!
Det var 15 år sen jag såg ett så bra barnprogram sist! (eller nja, superhenrik och supersnälla sara eller vad den heter är också genialt)
Hotell Kantarell är iallafall helt underbart! Det är som att se på julkalendern från förr. 25 minuter av mysigt, smart och roligt! Mitt i så är det dagens visa som leo älskar! och sen efter en stund så är det som en reklampaus med en skalbagge som heter maggan: Maggans tv-shop heter det. Maggan är en ganska taskig skalbaggstant och hon har en stackars assistent som heter bosse. Hon skäller mycket på bosse och slår till honom ibland och leo skrattar jättemycket! Han kan le ibland och tycka att disneyfilmerna vi tittar på är roligt och ibland att japanska barnprogrammen också är kul att se. Men aldrig att han skrattar. Men så fort maggan kommer säger han: ANKAN! och sen skrattar han jättemycket när maggan är "rolig". Så underbart att se. :)
Vår son har humor. hehe

Nu är det över (nästan)

2010-02-04T06:07:00.000-08:00

På måndagern var leo lite piggare och febern var nere på 38.5. Däremot hade utslagen blivit värre. Dom har spritt sig upp i ansiktet igen och dom hade blivit alldeles lilaröda. Det såg lite ut som kallbrand och vi vill inte råka ignorera något som kanske är riktigt allvarligt. Vi googlade lite om följdsjukdomar till steptokocker och insåg att det var bäst att åka till ett riktigt sjukhus med en barnavdelning. Vi åkte en bra bit och fick vänta ganska mycket. Doktorerna var som vanligt ganska dåliga och opersonliga och osäkra. Dom hade ingen aning om vad det var och vill testa massa saker. Vi fick vänta igen, lite avskilt för att inte smitta någon med vår böldpest, och sen kom en sköterska och svabbade Leo i halsen några gånger. Han blev såklart inte glad. Sen fick vi gå ner och vänta på en hudläkare. Han tittade på Leo och sa att det troligtvis var streptokockerna och den höga febern som orsakade det och vi fick 2 mediciner utskrivna. Mer antibiotika och en salva.
Sen fick vi gå upp och vänta i svininfluensahörnan igen. Leo somnade i vagnen. Han var ledsen och trött och febrig och utslagen såg värre och värre ut. Dom spred sig under dagen och blev mörkare. Kanske stressrelaterat tänkte jag.
Efter bara 20 min så var vi tvugna att väcka honom för att gå in och ge blodprov.
Jag vet inte om det var pågrund av att vi hade jäklig otur (som med alla andra läkare vi har stött på) men de doktorer som kom in och petade och tittade och ojjade sig över leo var alla riktigt okänsliga. Dom förstod liksom inte att en liten 2åring som inte förstår vad dom säger kan känna sig lite otrygg. Om jag inte varit så jäkla rädd själv och osäker och orolig och förvirrad av allt jag inte förstod så skulle jag kanske kommit på att be dom att gå därifrån. Att beordra dom att bara den som skulle ta testerna fick vara där. Dom bad mig och johan gå ut medan dom skulle ta blodprovet. Va? Över min döda kropp. En sköterska lyfte upp Leo i famnen och höll honom hårt och Leo skrek "mamma, mamma!" och sträcker sig mot mig. Doktorerna och sköterskan sa åt mig att "det är för trångt och det är nålar och farligt" och massa annat skitsnack.
Jag får plats bra på pallen här sa jag. Dom försökte övertala mig (först beordrande, som att jag inte har ett val).
Jag sa att om jag inte får titta på så blir det inget blodprov. Jag tänker inte sitta utanför oh höra honom skrika efter oss.
Hur kan man ens föreslå det?
Sköterskan sa osäkert att hon skulle behöva sätta sig på honom och hålla i honom och det fattade jag väl att dom måste hålla i honom. Är japaner såna nördar att dom hellre lämnar sina barn ensamma med främlingar som "våldför" sig på dom än sitter och pratar lugnande och låter barnet se att man är kvar och att det inte är farligt? Till slut fick jag sätta mig på en pall en bit bort. Det var ju så farligt med nålarna...
Dom lindade in honom i en handduk så han inte kan röra ena armen och höll i den andra så hårt att utslagen blir lilasvarta. Hela armen blev mörk. Hela tiden skek Leo "mamma" och att "gör ont" och "kjamas!". Jag pratar lugnande och sa att det snart skulle vara över, att det inte var farligt och att vi skulle kramas snart. Dom tog 5 rör blod!!!! Det tog så lång tid och jag förundrad över att min vilja att lugna honom fick mig att inte börja gråta själv. Det är det hemskaste jag någonsin varit med om. Dom knippsade till slut fast ett drop när dom tömt honom på blod (så kändes det..) för att slippa göra om det ifall dom behöved ge medicin sen. Sen fick jag ta upp honom i famnen. Dom satte fast en påse innanför blöjan också för att ta kissprov. Vi fick sitta utanför och la Leo i vagnen och han somnade ganska fort, sen somnade johan. Det kom in doktorer och sköterskor några gånger och istället för att komma in försiktigt och fråga/säga saker så störtade dom in och mer eller mindre skrek så både johan och leo vaknade..
Emellanåt satt jag och grät lite. Efter en stund kom doktorn in med resultatet från ett test och sa att han hade höga värden av 2 saker som inte var bra. Dom ville lägga in honom på sjukhuset. Han skrev på latin de 2 sakerna dom trodde att det kanske kunde vara och vi sa att ja vi får väl stanna då. Sen gick han för att fixa med några papper. Under tiden googlade vi om de 2 diagnoserna. Det ena var mässling (som leo är vaccinerad mot), OM man får det i sverige så får man antibiotika och blir hemskickad för att bli frisk. Om något händer och det blir allvarligt får man ringa och kanske komma in igen. Det andra var inte ens smittsamt utan var en hudåkomma i samband med feber som man MÅSTE vänta ut och inte kan behandla...
När vi kom upp till rummet dom ville att vi skulle bo på (jag och leo medan johan måste jobba om dagarna) och fick informationen som innebar att leo inte fick lämna rummet ALLS och vi endast hade en toalett och jag inte skulle få någon mat där, så insåg vi att det inte var hållbart. Jag är 8 månader gravid. Behöver en dusch och mat och jag skulle inte kunna lämna leo ensam på rummet eller med främligar.. Så vi sa att vi ville åka hem. Eftersom det enda dom skulle göra ändå var att ge leo antibiotika drop 2 gånger om dagen. Dom petade in saker i leos näsa igen och halsen och leo började verkligen få nog av allting. Han var helt slut och bara grät och kurade ihop sig så fort någon var inne i rummet. Vi fick droppet och bestämde att komma tillbaka 2 gånger för det igen dagen efter. Förstår verkligen inte varför vi skulle stanna där. Jag ryser bara vid tanken på att vara instängd i det där skitiga mögliga gamla sunkrummet, som ett mentalsjukhus från en skräckfilm.

När vi kom hem var leos feber helt borta. Han somnade ganska snabbt men vaknade några gånger med mardrömmar. Första gången skrek han: "hajarna hajarna hajarna" och var helt okontaktbar och bara kastade sig fram och tillbaka. Tillslut tände jag lampan och han lyckades lugna sig lite.
När han sov satt jag och grät. Jag vågade inte visa för leo hur rädd jag var och jag förstår verkligen inte hur jag lyckades låta bli innan men jag är väldigt glad att jag kunde låta bli att gråta framför honom.

Dagen efter var leo ganska pigg. Ingen feber och han lekte lite på morgonen. Jag läste 2 böcker som jag sen också tog med och läste lite på sjukhuset. En om att gå till doktorn och en om att vara sjuk. Så fort vi kom till sjukhuset böjde han ner huvudet och blev knäpptyst. Vi fick vänta i det sunkiga rummet och sen kom det in 10 doktorer varav en tittade i halsen och öronen och lyssnade på hjärtat. Om den doktorn hade varit ensam och tagit det lite lugnt så hade leo nog inte reagerat så mycket. Men med 10 doktorer som stod runt honom och pratade om hur söt han var och annan skit över huvudet på honom så blev han helt livrädd så fort doktorn skulle ta i honom. Jag var så arg att jag verkligen var beredd att slå till någon. Det var som att dom kom för att titta på honom som att han var ett djur på zoo. Dagen innan hade jag tänkt att det kanske är bra för att dom lär sig och att det är någon slags läkarkadidater, men jag insåg att dom bara var där för att titta på den söta utlänningen med läskiga utslag..
Han fick dropp igen och när vi var ensamma försökte han slå med armen för att få bort det och drog i den och var jättearg. Det tog en timme.
Sen fick vi gå igen och jag orkade inte ta den krångliga vägen hem och tillbaka igen så jag spenderade dagen ganska nära. Det var outhärdligt tråkigt och jobbigt. Leo sov som tur var en stund men var större delen av tiden arg och frustrerad för att han inte fick komma ur vagnen och leka så mycket. Jag visste ju inte riktigt vad det var han hade och om det smittade eller kunde bli värre..
Vi fick dropp igen vid 3 tiden och sen åkte vi hem.

Idag när vi vaknade var leo pigg och märkbart friskare. Utslagen hade också bleknat lite grann. Han var på bra humör även när vi kom till sjukhuset och det var samma sköterskor som kom in i rummet och gav drop och fixade med bandaget. Han pratade lite med dom på japanska och verkade inte lika rädd.
Dagen innan hade dom sagt att dom skulle ta blodprov på leo igen och jag bad johan följa med för att hjälpa mig förklara att vi inte ville det för att det var onödigt.
Som tur var var det de 2 sköterskorna som leo kände igen som kom in och skulle göra det och när dom förklarade att dom ville kolla om han kanske inte behövde mer antibiotika och att han kunde sitta i vårat knä när dom gjorde det så gick vi med på det! Leo satt i johans knä och vi berättade att dom skulle sticka en nål i hans arm. Han la snällt upp armen på bordet själv och knöt näven när dom bad honom! Han var lugn och nyfiken och tittade när dom stack in nålen! När blodet började rinna så sa han aj och mamma en gång men han började inte gråta och det gick verkligen jättesnabbt! Sen var det över och det kändes jättebra!
Då blev jag ännu argare!!! Skitförbannad! För att dom på den andra avdelningen var tvugna att brotta ner en liten 2 åring och låta det "droppa" ut blod från handen låååångsamt! Iställer för att bara sätta in katetern för drop och sen ta alla dom där jäääääävla blodproven på det sätt som dom just gjort istället!
Jag blir så arg när jag tänker på det så jag kokar! Och jag blir arg för att jag lät dom göra det.. för att jag inte visste bättre. Inte förstod att man inte alls behöver göra så på en så liten människa...

Det visade sig iallafall att infektionen var borta och leo är frisk sånär som på utslagen. Vi fortsätter ge den medicinen här hemma och smörja in honom och sen ska vi tillbaka på tisdag så hudläkaren får titta på honom.
Självklart var doktorn tvungen att ge oss 2 nya möjliga diagnoser som kanske innebär men för livet (om dom stämmer).. Förhoppningsvis har hudläkarn rätt som han sa från start.. att utslagen bara var en reaktion på infektionen och att det kommer gå bort nu när han är frisk.

När vi flyttar nu i slutet av februari ska vi direkt leta rätt på den bästa barnkliniken med bra rykte, gärna med personal som kan engelska! Så vi kan känna oss lite tryggare nästa gång något sånt här händer.

2010-01-31T23:43:00.000-08:00

Tredje dagen med spetälska. Utslagen är verkligen hemska och dom ändras hela tiden. Det är läskigt och gör att man får lite mer ångest. Han ser ju sjukare ut än vad han är.
Febern håller sig runt 40 grader och går ner till strax över 38 om man ger febernedsättande. Nu har vi slut på svensk alvedon och dom japanska funkar inte lika bra.
Idag (snart 2 dygn med antibiotika) har han 39 grader och jag skiter i febernedsättande. Feber hjälper ju till att slå ut sjukdomen snabbare så det får vara. Dessutom verkar leo redan må rätt mycket bättre. Han är rätt pigg och vill leka. Men det gör fortfarande ont i kroppen om man lyfter honom dåligt eller så. Han börjar gråta över ingenting. Lägenheten ser ut som ett bombnedslag. Jag försöker städa men så fort jag försöker sätta in en bok i bokhyllan eller klossarna i legolådan eller leksakerna i leklådan så börjar han gråta och skrika och ska ha just den saken...
Leo dricker och kissar bra. Det är skönt. Men tyvärr vägrar han nästan alltid dricka/äta det jag blandat i medicinen i, så det är mycket ångest, tjaffs, trugande, bråkande, mutande för att få i honom det. I slutändan verkar det iallafall gå men det är så jobbigt och jag blir så orolig varje gång han vägrar. Tänk om vi inte får honom att dricka det??
Han dricker juice (fast ibland vill han inte ha anpanman juicen, som ändå är hans absoluta favorit i vanliga fall), isglass, bakelser (typ krispy kreme munkar). Sen dricker han mycket vatten, särskillt på nätterna.
Utöver det får han inte i sig någonting. Han provar gärna lite mat eller avokado eller macka men spottar ut och börjar nästan kräkas av det.
Jag förstår det för hans halsmandlar är superultra svullna och det måste göra riktigt ont. Men det är lustigt att han lyckas äta sockerbakelser? jaja, bara han äter nåt är jag nöjd.

Nu på kvällen märker jag att han blivit bättre, fast febern fortfarande är 39. Det ger en lite hopp i alla fall. Hoppas utslagen försvinner snart.

ARG!!!!!!

2010-01-30T03:42:00.000-08:00

Leo kom hem från dagis för 3 dagar sedan och hade små små röda prickar på ryggen. Morgonen därpå hade det spridit sig upp i ansiktet och lite tunt på magen, bröstet, överarmar och lår. Utöver prickarna var det inga andra symptom alls. Ingen feber, ingen hosta ingenting..
Jag läste på lite om prickar och tänkte såklart att det nog var virusprickar, eftersom han varit så jäkla mycket förkyld hela januari.
Igår började prickarna flyta ut och bli stora röda fläckar som bucklade ut lite från huden och på kvällen började det försvinna i ansiktet. I morse hade han ingenting kvar i ansiktet men det hade spridit sig ner över hela benen armarna och även händerna (tom i handflatorna). Vid lunch började leo bli lite dåsig och varm och när han sedan hade sovit middag så hade han 39 graders feber. Dessutom var han svullen om ögonen och hade jättesvullen hals. Vi bestämde oss för att gå till doktorn. (annars undviker vi gärna doktorn eftersom dom är sjukt hispiga här och ska pracka på en 400 mediciner som inte alls behövs fast man bara är lite förkyld..)
När vi får komma in till doktorn och han ser leos ben med utslag så ryggar han tillbaka och blir helt förskräckt. Han säger att det är hemskt och farligt och bla bla. Han verkar nästan lite chockad och det kan vara en allvarlig sjukdom som det tar ett tag för oss att förstå.
Streptokocker...
Han fick det iallafall att låta som att leo kanske skulle dö. Av streptokocker...

För det första.. hur kan man som läkare reagera så innan man ens har testat för att se vad ungen har? Föräldrar med sjuka barn är såklart alltid oroliga men att få höra att ens barn har en "allvarlig" sjukdom innan man ens vet om det är så?
Dom tog iallafall ett prov ur halsen på leo och sen fick vi vänta i väntrummet där vi googlade streptokocker. En av de vanligaste barnsjukdommarna som typ 40% av barnen bär på under vinter och smittar varandra på dagis. Vissa blir inte sjuka och om man blir det så äter man pencilin. Man kan även få sharlakansfeber som även det BARA behandlas med pencilin i sverige.
Right.. vi får komma in i ett rum och det kommer en sköterska med ett dropp. VA? Vad ska ni göra nu? Jaha ni vill ge en 2åring som har streptokocker drop med medicin? Varför? Ni vill att en 2åring ska sitta med en nål i armen i 30 minuter!!?? Hur fasen ska det gå till? Och varför? Dom är nervösa och hispiga och vi försöker förklara att i sverige ger man bara pencilin kan vi inte bara få det istället? Varför behöver han dropp. Jag tror att han babblar något om att dom kan få fel på njurarna och något annat som vi inte förstår. Allt går väldigt fort och vi är lite osäkra. Vi vet ju inte riktigt vad det är dom är så rädda för. Inte kan det väl bara vara streptokocker? Dom vill liksom inte riktigt förklara heller utan det verkar som att det bara är pencilin i droppform som kommer göra att leo blir bra snabbare och det är väl bra kanske tänker jag. Vi bestämmer oss för att låta dom göra det och då ska leo ligga ner. Han tycker att det är lite läskigt när dom sätter en sladd runt armen på honom och han tittar om vart annat på den och oss och säger: "mamma? mamma?". Sen sticker dom in nålen och han blir jättearg. Och gråter, och dom lyckas inte hitta en ven på en 2årings lilla miniarm och det tar skit lång tid och jag inser att vi aldrig kommer kunna sitta där i 30 minuter med en nål i hans arm! Så jag säger åt dom att sluta. Dom säger att dom iallafall måste ta ett blodprov (för vad?) och det får dom och det gör ju lika ont och leo är jätteledsen och jag kan inte riktigt beskriva vad jag känner där jag lutar mig fram så leo kan klappa mig i ansiktet som är hans lilla trygghetsgrej..
Doktorn och sköterskorna försvinner iväg och sen kommer en tillbaka för att ta betalt och vi får recept på medicin och sen går vi. Vi går och handlar lite mat. Yoghurt, bakelser (mjukt bröd med kräm i) juice och sånt. Sen går vi och tar ut medicinen. Det visar sig att vi fått pencilin. Hostmedicin (va? Han har ingen hosta?) och febernedsättande. Tack, men nej tack. Varför ska ni alltid skriva ut så mycket medicin??!!
Leo är vid det här laget ganska pigg (efter en bulle och lite drickyoghurt). Busar, ritar, läser bok, pratar för fullt. Verkar nästan frisk.
Vi ska dit imorgon och få svar på blodprovet. Undrar vad det var om. Jag är oroligare än vad jag känner att jag borde vara.. Jobbigt med sjukt barn och ännu jobbigare i ett land där man inte riktigt känner att man förstår. Känns lite som när jag fick kikhosta. Trodde lite att jag skulle dö då för att dom var så hispiga och skrev ut så mycket medicin...

Arg är jag iallafall. Jag avskyr verkligen japansk sjukvård..

Tappa bort sitt barn...

2010-01-28T22:15:00.000-08:00

Det är så hemskt att se små barn komma gående gråtandes i köpcentrena. Dom har tappat bort sina föräldrar och är helt förstörda. Ofta kommer föräldern gående efter barnet, kanske 10 meter bort och har upptäckt var han/hon är och är därför inte oroliga, men barnet är förstås panikslaget eftersom mamma och pappa är borta. Japanska föräldrar ropar inte efter sina barn. Dom går tyst bakom tills dom kommer ikapp, kanske för att inte ställa till med en scen? Kanske för att det är pinsamt att skrika efter barnet? Vad dom än har för anledning så blir jag förbannad. När man letar efter sitt barn eller ser sitt barn leta efter en så ropar man såklart.. "Här är jag! Kom hit!" eller någonting. Det är väl helt självklart!
I alla fall. Jag blir alltid så upprörd när jag hör i högtalarna om borttappade barn som står och väntar på sin förälder i informationen eller när jag ser dom gå runt förvirrade i butiken och inte en jävel tar sig an ungen för att det ska komma till rätta igen.
Om jag ser ett borttappat barn går jag fram och försöker hjälpa. Om han/hon blir rädd och inte vill att jag ska komma nära så följer jag efter för att se till att ingenting händer och försöker samtidigt få kontakt med en anställd på stället i fråga som kan ta med sig barnet till information eller liknande. Jag skiter i vad folk tycker om det. Man lämnar inte en 3åring vandrandes runt utan uppsikt, man agerar!

Det händer så lätt också. En sekund springer barnet iväg och när man springer efter så kan han ha rundat 3 hörn och försvunnit in bland hyllorna/genom dörrarna/in i hissen/upp för trappen/bland alla människor. Det är verkligen läskigt.
Det har hänt mig 2 gånger nu. En gång inne på H&M här i japan. Det var rea och sjukt mycket folk och jag var påväg till kassan. Leo får för sig att springa i förväg och gömma sig under något klädrack och jag tappar bort honom när han är några meter ifrån mig. Efter 30 sekunders panikletande så ser jag honom komma gående mellan banden vid kassan. Han har händerna som en tratt runt munnen och ropar: "Ropa! Ropa!"
Jag tycket att DET var läskigt nog.

Idag..
Vi åkte till Myouden, dit vi flyttar nu 25e februari. för att skriva kontrakt. När vi var klara gick vi för att äta lunch. Vi sitter inne på food courten när en mamma och en pojke parkerar en trehjuling utanför fönstret där vi sitter. Den har en anpanman figur på styret. En av Leos favoritfigurer. Han blir glad och börjar prata om den. Sen hasar han ner från sin stol och springer runt bordet och bort mellan stolar och bord runt hörnet. Johan reser sig upp och sätter ner sin mat och är inte särskilt stressad. Hur långt hinner en 2-åring på 10 extra sekunder tänker man ju? Jag sitter kvar eftersom jag ser att johan är påväg efter. Gravidmage och ätandes så tänker jag att han får jaga.
När johan kommer fram till hörnet där leo svängde tittar han på mig och visar att han inte ser leo. Jag ställer mig upp och börjar packa ihop sakerna för att kunna leta åt ett annat håll. När jag väl kommer ut från platsen där vi satt så ser jag att johan har gått runt ett annat hörn och tittat och kommit tillbaka, tittar på mig och säger att jag får skynda mig för leo är borta! BORTA! En hel food court där man inte kan se var han är, massa butiker med hyllor han kan sprungit in emellan. Rulltrappor, hissar, trappor, UTGÅNGEN! Vilket håll har han gått åt???!!!!
Jag säger åt johan att gå ut där vi kom in ifall att han sprungit ut på gatan. Själv springer jag runt bland dom närmaste matställena och frågar om dom sett leo. Sen börjar jag gå mot en informations desk för att säga att vi tappat bort honom så dom kan ropa ut det... Innan jag hinner fram (det har säkert bara gått 2 minuter, kanske 3 sen leo sprang iväg men det känns som en evighet och som att han ska ha kunnat hinna runt halva jorden på den tiden..) vänder jag mig om och ser johan komma in med leo i famnen. Ungen hade sprungit ut! För att titta på anpanman trehjulingen!!!!! Hur han fattade hur han skulle ta sig det vet jag inte men han visste precis.

Läskigaste sakerna som har hänt sen leo föddes:
- IDAG! Kände att hjärtat höll på att kramas sönder i bröstkorgen för att jag fick sån panik över alla tänkbara riktningar han kunnat ta sig och hur OMÖJLIGT det var att veta och att det BARA handlade om tur om man skulle stöta på honom.. särskilt eftersom det stod 4-5 mammor utanför utgången som måste ha sett leo men inte gjorde ett skit för att stoppa honom eller gå fram till honom eller någonting! Fast det är en väg precis utanför! Med andra ord kan man aldrig veta om någon tar sig an stackarn när han försvinner iväg på livsfarliga äventyr själv...

- I somras när leo låste ut mig! Han stod och grät innanför dörren i minst 15 minuter innan jag fick honom och ta sig till fönstret i sitt rum som jag är så innerligt tacksam att jag hade öppnat.. där kunde jag lyfta upp honom och hålla om honom genom gallret medan jag väntade på låssmeden i 30 minuter till...

- När han var 3 månader och jag vände mig bort från skötbordet (som hade väggar på båda sidorna) och han sprattlar sig av framåt. Jag fångade honom precis innan han slog i stengolvet i badrummet...

Jag funderar på hur många gånger man ska behöva gå igenom sådant i livet nu? Sen med 2 eller 3 barn? Fy.. man kanske ska spänna fast honom och aldrig släppa ner honom från vagnen när man är ute? Det blir nog mycket sånt nu. I alla fall när jag är ensam och höggravid...

Sjuka.

2010-01-17T05:40:00.000-08:00

Vi har varit förkylda sen nyårsdagen. Leo har haft hög feber i 2 omgångar och däremellan varit supersnorig och hostig. Johan har också låtit som en gammal röktant större delen av tiden och tappade nästan rösten helt ett tag.
Precis lagom tills Johan gick tillbaka till jobbet så blev jag sjuk. Och lagom tills dess så börjar leo bli frisk och superspurtig. Han behöver få komma ut och leka och jag behöver få bädda ner mig i sängen och sova bort några dagar.

Vi har mest tittat på film i nästan 2 veckor. Peter pan 2 - 3 gånger om dagen och så monsters inc minst en gång och ibland också aristocats (Det är dom 3 favoriterna för tillfället) Som tur är så är det grymt bra filmer så jag orkar faktiskt titta på dom 100 gånger om dan. ;P

På tisdag är johan ledig och jag ska på lunch med ett gäng utländska mammor! Det ska bli kul.

Pojken i magen!

2010-01-07T21:18:00.001-08:00

Idag var jag hos doktorn. Jag gick själv eftersom det kostar oss så mycket pengar att åka in till tokyo allihopa och det är lite onödigt eftersom det bara är för att se ett ultraljud och göra en supersnabb undersökning (efter 1 timme i väntrum med en 2åring? nej tack).
För en gångs skull så frågade dom om jag "ville" ha ultraljud. Typiskt att jag den här gången ville det eftersom jag och johan är alldeles för nyfikna på om det verkligen ÄR en kille.
Jag såg ju direkt att det var det och doktorn zoomade in och skrev ut en bild med en stor penis på och en pil för att markera var den var. Tänkte först lägga upp den men tänker på min framtida 16åriga son som kommer hata mig för att hans första nakenbild lades upp på nätet när han var 25 veckor gammal i magen...
Han ska heta Frank, och vi funderar lite på vad det kan bli i andranamn. Det kanske blir japanskt igen eftersom han också föds här. Men samtidigt är jag lite sugen på att ge honom andranamn efter någon närastående.. vi får se. :)

Senaste månaderna har varit tunga och jag har haft otrolig hemlängtan. Hormonerna har ju inte hjälpt till heller. Gråter mycket och blir arg ofta. På johan mest då..
I förrgår var lite droppen.
Blev informerad på stadskontoret att leo kanske inte kan få dagisplats i "länet" vi bor i just nu. Alla dagis är fullsmockade och det är otrolig platsbrist..
Alltså kommer jag inte få någon avlastning sista 2 månaderna av graviditeten och inte heller 3 första månaderna efter att bebisen har kommit, vilket var vår plan hela tiden. Så jag bestämde mig att jag vill åka hem till sverige. Och det har vi tjaffsat om de senaste dagarna.
Igår kväll (efter samtal med en mycket klok person som staplade upp alla problem från båda hållen och gav en bra ide om en lösning som faktiskt är ENDA utvägen) så bestämde jag mig för att vi ska stanna. Nu har jag bestämt det och det känns väldigt skönt. Vi kommer flytta inåt tokyo för att leo ska kunna få dagisplats (förhoppningsvis snart men iallafall tills bebisen kommer) och då kommer jag också ha nära till alla utlänningsgrupper som finns! Det finns massor av utlänningar i precis min situation. Hemma med barn och i det konstigaste landet i världen (om man nu inte är född, uppvuxen och van vid det vill säga).
Så framtiden ser mycket ljusare ut även om jag såklart helst av allt bara vill hem till alla mina vänner som helt plötsligt är på precis samma plats som jag i livet. Bildar familj. Jag har tom 2 vänner som får barn samma månad som jag!

Nu blir vi iallafall kvar. Om allt går väl och jag kanske börjar trivas så kanske vi tom stannar 3 år. Det känns också väldigt bra just för tillfället (imorgon säger hormonerna något annat och så skriker jag och gråter om att jag vill hem igen kanske. ;P)

Idag är jag iallafall på bra humör. Vår andra son är stor och fet och fin och ligger och myser i magen. Bara 3 månader kvar!
Och när jag frågade Leo var lillebror var så pekade han på sin mage och sa: "i magen". :)

Gott nytt år!

2010-01-01T00:58:00.000-08:00

Johan var förkyld igår men jobbade ändå. Han hade tänk träna efteråt också så jag såg framför mig en kväll framför tvn med micrad gammal grönsakscurry, ensam fram till 10.
Det kändes lite deppigt så jag gick ut vid 11 för att hitta ett tempel att ta en nyårs lyckolapp vid och sånt. Lite japanskt nyår tänkte jag. Stället vi bor på är så sjuuuukt nytt och det är låååångt till närmaste tempel. Jag var ute och gick i iskall blåst i 2 timmar. Leo var mindre road och sen visade det sig att templet inte satte igång sina festligheter förrns runt 11 på kvällen ändå....

Jag tryckte mig tillbaka i vinden till köpcentret vid oss och åt lunch på ett nytt ställe som var gott och enkelt! Nästan lite svenskt! Foccachia med ost och skinka och sallad.
Som tur var ringde johan som hade bestämt sig för att inte träna och bad mig handla ingredienser till god mat. Så jag handlade och leo somnade för middagslur halv 3 medan jag gick hem igen. Vagnen höll på att blåsa av vägen men annars gick det bra...

Johan fick åka hem från jobbet tidigare! Strax innan 6 började vi laga mat. Potatisgratäng, fina köttbitar, sallad och sen glass och jordgubbar till efterrätt.
Vi fick en flaska rött vin av vänner när vi hade julglögg i december och johan bestämde sig för att ta på kostym och dricka upp den. Jag köpte också en liten skumpa till honom och en "appletiser" till mig (som var väldigt lik vanlig svensk cider!).

Farfar Göran och Åsa ringde under middagen och önskade gott nytt år. Leo blev lite ledsen och sa: "farfar" med lite uppgiven röst när vi hade lagt på. Han blir så exalterad när han får prata med familjen på skype och visa sina leksaker och berätta saker.

Vi la leo runt 9 och johan var redan då rätt packad.
Sen fjantade han sig igenom 3 timmar fram till nyår. Det var massa fina tempel på tv. Dit japanerna går vid midnatt för att önska saker om nya året, dra i en bjällra och klappa i händer. Dom visade riktigt fina ställen. Med snö! Blev riktigt sugen på att gå bort till templet jag gått förbi tidigare idag. Men vi hade det mysigt i soffan istället och någon minut över 12 så fick vi prata lite med Thim på skype! Det var länge sen och väldigt roligt. :)
Jag gick och la mig inte långt senare men johan satt upp till 2. Aspackad ramlade han sen i säng och somnade som en sten!
Leo vaknade och ropade: "nappen nappen!" 2 gånger, första gången försökte jag peta på johan och han såg nästan död ut så jag gick upp. 3e gången leo vaknade ville han ha vatten. Men sen la han sig snällt på kudden och somnade om. Så inget tjafs alls i natt och sen sov han till 10 på morgonen! Sovmorgon efter nyårsafton med barn!!?? Det har jag aldrig kunnat drömma om.. ;)

Det var iallafall en väldigt lyckad nyårsafton även om jag förstås längtade hem till familjen brolin och deras vanliga nyårsfest. Fast nu har dom ju bebis så dom kanske har lagt ner? ;)

Gomorron mamma!

2009-12-28T18:02:00.000-08:00

Inatt vaknade leo bara en gång och somnade om efter en puss på kinden. Sen sov han resten av natten och vaknade inte förrns johan's larm gick 8.30!! Ändå var jag väldigt trött och låg kvar medan Johan och Leo gick upp och började äta frukost.
När jag kom upp efter 20 minuter så satt leo i soffan och tittade på barntv, han tittade glatt upp och sa hurtigt: "Gomorron mamma!"
Han har också börjat säga: "veduva?" (vet du va?) fast det verkar inte som att han använder det rätt, för han berättar aldrig något efteråt, utan mer härmas för att vi har sagt det mycket. ;P

Sova? Vad är det?

2009-12-27T17:41:00.000-08:00

Jag minns hur enkelt det var när leo var bebis. Man hade ju hört om barn som fick kolik och höll en vaken hela nätterna och liknande, leo sov hela nätterna. När han fortfarande ammade på nätterna så gnydde han lite tyst eller smackade lite och sen somnade han om medan han åt, om han vaknade alls. Visst fick man lite störningar i sömnen (inte johan han sov oftast som en stock) men jag somnade om så fort själv så det var aldrig jobbigt.
När nattamningen slutade så sov han verkligen HELA nätterna. Med de få undantag då han var sjuk och inte kunde andas för att han var så täppt i näsan. Just nu har jag svårt att minnas om det någonsin var sömnstöringar innan vi flyttade till japan. Men sen vi kom hit har det inte varit många nätter vi har sovit en hel natt. Sedan jag blev gravid är det värre än någonsin. Leo vaknar och ropar mamma 2-5 gånger per natt. Ibland tar det ett tag innan han somnar om och vi ligger vakna.
Oftast kommer han in och lägger sig mellan oss någon gång mellan 2 och 7 på morgonen. Sen sover vi inte mycket alls. Han ligger och pillar och vill att man ska "kjamas". Då ligger han och klappar en på armen eller i ansiktet ("Ååååh vad gulligt!!" tänker ni.. men man kan inte sova en enda sekund då.) Så vi sover kanske 2 timmar åt gången. Snittar kanske på 6 timmar per natt. får ibland 8 timmar om han bara vaknar till 2 gånger och somnar om snabbt.
På morgonen ser man ut som en hålögd zombie.

Nu är det mindre än 4 månader kvar tills det kommer en bebis. Tänk om den inte är lika lätt som leo! Tänk om den vaknar och skriker hela nätterna. Tänk om bebisen och leo aldrig sover samtidigt!? Vi kommer aldrig få sova igen!
Jag börjar milt sagt bli lite nervös.. hoppas vi kan få leo att sova bättre innan dess...

Julafton

2009-12-24T02:04:00.001-08:00

Dagen började med frukost framför "Kalle och hans vänner firar jul" från 2006. Sen åt vi lite lussebullar också.
Efter det började leo hämta julklappar under granen och öppnade alla. Mycket bra julklappar. Hans nya fina tygdocka heter "kompis" vi får se om det fäster.
Vi åt lunch bestående av johans lite julkryddade köttbullar, korv (inte riktig prinskorv och inte särskillt goda), potatis och julskinka från ikea med jättegod grov senap. Sedan spelade vi lite new super mario på wii, efter att leo ropat: "maaajo maaaajo" ett tag. Han tycker dock mest om att ha det i bakgrunden och varken spelar eller tittar särskillt länge.
Middagslur vid 2, mamman sov också en stund. Det var skönt. Vid 4 gick vi upp och åt lite mellis och sen var vi tvugna att gå ut och handla för att potatisen redan var slut! En påse räcker visst bara till en måltid för oss.

Det kändes konstigt i köpcentret. klockan 6 på kvällen på julafton och det satt en ensam gubbe och åt sin julmiddag bestående av en läsk och lite plockmat från mataffären precis utanför. En utländsk pappa (europeisk) satt med sin son som satt i vagn och åt också lite plockmat.
Det ingår ju inte i japanernas kultur att fira jul. Det är lite som med halloween i sverige. Det är mycket pynt och vissa har holloweenfest och sådant. Men det är inte en viktig dag direkt. Japanerna äter ofta jultårta med sin pojkvän/flickvän eller med familjen. Det verkar som att barnfamiljer iallafall har julklappsöppning också, men utöver det så verkar det inte särskillt stort.

Igår pratade vi med Anna en stund och idag försökte vi skypa lite med Farmor Eva men hennes ljud fungerade inte så vi såg henne bara. Leo tyckte det var roligt ändå men förstod inte riktigt när hon gick och var lite ledsen och ville att jag skulle ta fram bilden igen och efter en stund sa han: "hejddå dådå fammo".
Vi hann prata en liten stund med Farfar Göran också innan dom sprang iväg för att hinna runt på sina julfiranden idag.

Nu har vi värmt på mer köttbullar, korv och potatis. Sen ska vi titta på Karl Bertil Jonssons jul!!! Det ska bli härligt.
Det känns nästan som att vara i sverige så här under julen, med gran och allt. Så länge vi håller oss inomhus..

God jul till alla vänner och familjen. Hoppas ni får en skön jul. Som antagligen börjar när vi går och lägger oss. :)

Parken!

2009-11-23T06:29:00.000-08:00

Idag gick jag ungefär 30 minuter längs en äcklig avgasig motorväg till en fin park vi råkade gå förbi i somras. Den är väldigt stor och lummig och förra gången sov leo men vi såg att det fanns en rolig och, för ovanlighetens skull, fräsch lekpark i den.
Det var helt fullpackat idag, jag trodde det var en vanlig måndag men det verkar vara någon slags helgdag här i japan.
Det var skönt att få en ordentligt promenad och leo tyckte att det var jättekul! Han åkte rutchkana som en liten tok. Sprang runt runt 100 gånger och verkade inte tröttna alls.

Jag fick muta med lite banan och annat mellis för att få honom att sluta. Sen lekte vi med några andra saker också (han gillar tydligen inte gungor längre, kan vara för att han inte har gungat sen vi bodde i sverige när han var 14 månader, har inte hittat en enda gunga i hela japan...). Han ville klättra i ett nät också och det gick ganska bra när jag klättrade bakom. Han är starkare än man tror. (jag såg nog rätt rolig ut när jag klättrade runt i ett minismått barnnät med min gravidmage...)
Vi lekte i nästan 2 timmar och sen åt vi upp resten av avokadon och frukten jag hade med och sen började jag gå hem. Jag gick en annan väg hem för att slippa den hemska motorvägen. Det tog kanske 15 minuter längre men var mycket mysigare och påminde mig lite om saker jag tycker om med japan. Det kan verkligen behövas nu, jag känner mig så ensam och trivs verkligen inte här alls.
Leo somnade i vagnen ganska snabbt och det var strålande sol ute så det var underbart att få vara ute och gå i lugn och ro.

Allt som allt var det en skön dag idag, men jag kände ändå starkare än någonsin ikväll när vi började göra oss iordning för att lägga oss att jag vill hem till sverige, helst igår....

Världens tråkigaste mamma.

2009-11-11T16:34:00.000-08:00

Stackars stackars leo. Det är inte konstigt att han är så muppig just nu. Han har ju världens slöaste tråkigaste gravidmamma...
Innan jag blev gravid var vi alltid ute en stund varje dag. Han fick gå/springa runt vart han ville och leka av sig. Nu sitter vi inne hela dagarna (förutom när han är på dagis 2 gånger i veckan eller när jag tvingar ner honom i vagnen för att gå och handla.)
Och jag rör mig sällan från soffan.
Jag gick från nästan 4 månaders illamående direkt in i jobbigt tungt och bökigt månaderna..
Man brukar ju få ha det soft mellan månad 4-7 men jag är redan jättetrött på att vara gravid. Jag har svårt för att böja mig framåt, att ta på skor och klä på leo är nästan omöjligt. Jag har svårt att komma ur sängen och soffan. Jag blir trött på 5 minuter när jag går ut. Svettas som en gris och har redan blivit stor som ett hus (mindre än sist men ändå alldeles för stor och det är så jobbigt!)

Och bebisen rör på sig hela tiden. Folk säger att det bara är som fjärillsfladder om man känner innan vecka 20. Men den här ungen sparkas. Hela hela tiden. Jag minns att leo voltade en gång i vecka 18. Men inte varje dag flera gånger om dagen innan vecka 22 eller så. Nu kanske jag känner igen det bättre för att jag varit gravid en gång, men jag förstår inte hur man kan känna så här mycket bökande där nere och tro att det är något annat än bebisen?

Det är väldigt mycket tjafsande hemma hos oss nu. Jag är gravid och hormonig och har 0 tålamod och leo är knöligare än någonsin. Självklart är det bara en reaktion på att JAG har blivit konstig. Så allt är mitt fel och jag vet inte om det kommer bli bra förrns bebisen är här och jag blir normal igen. Men då har han ju en ny person här i familjen och då kanske det blir lika mycket bök om det? Fast då kommer iallafall jag orka med det och kanske vara aningens mer pedagogisk..
Har aldrig skrikit så mycket på leo som jag gör nu. Jag blir så himla ledsen. Jag har världens kortaste stubin och tycker bara att han är knökig hela tiden.. men dom dagar jag orkar prata lugnt med honom och låter honom göra saker på sitt sätt så har vi det hur bra som helst.

Stackars stackars leo. :(

Utflykt.

2009-11-07T23:43:00.000-08:00

I helgen var vi uppe i Tsukuba berget. Det är inte jättehögt men väldigt fint nu på hösten.
Det var svalt och skönt och underbart frisk luft. Man märker verkligen skillnaden på förorenade city och bergsdoft om man säger så..
Vi åkte en liten fin railway upp och sen gick vi över till den andra toppen och åkte en linbana ner. Det var en ganska brant och stenig klättring men det var härligt att få vara ute och gå lite grann (även om det faktiskt var väldigt klumpigt med magen redan nu!).

Vi var också hemma hos Linnea och Chris i deras nya fantastiskt fina och stora lägenhet, på brunch. Det var härligt med lite svensk/amerikanskt sällskap och väldigt gott! Chris gjorde en grymt god omelette (precis som förra gången, men med nya ingredienser).
Vi fick åter igen tips på bra varor att köpa på den grymma importshoppen som ligger nära där de bor. Så på vägen hem köpte vi massa fetaost, hallomi, heinz chili sauce, Knäckebröd och annat bra.

Allt som allt var det en underbar helg. Synd bara att vi inte hann med att städa....

Finns fler bilder på picasa.

Att vara mamma.

2009-11-03T04:25:00.000-08:00

Sanningen om att vara mamma.

Dina kläder
Första barnet: Du börjar ha mammakläder så fort din gynekolog berättar att du är gravid.

Andra barnet: Du har dina vanliga kläder så länge som möjligt.

Tredje barnet: Dina vanliga kläder ÄR dina mammakläder.

Barnets namn
Första barnet: Du lusläser alla namnbäcker som finns och övar på uttal och olika stavningskombinationer på alla dina favoritnamn.

Andra barnet: Någon måste väl döpa sitt barn efter faster Agda, eller hur? Det kan lika gärna vara du.

Tredje barnet: Du slår upp en bok, blundar och pekar och tittar efter vad fingret pekar på. Carl-Rutger? Det får duga...

Förberedelser inför förlossningen
Första barnet: Du övar på andningen regelbundet.

Andra barnet: Du orkar inte öva eftersom du kommer ihåg att förra gången så gjorde det absolut ingen skillnad alls med den där andningen.

Tredje barnet: Du ber om bedövning i åttonde månaden.

Barnets kläder
Första barnet: Du förtvättar din nyföddes kläder, ordnar dem systematiskt efter färgerna och viker dem fint i babyns egna lilla byrå.

Andra barnet: Du kollar kläderna för att se om de är rena, men slänger bara de med de mörkaste, mest synliga fläckarna.

Tredje barnet: Varför skulle inte pojkar också kunna ha rosa kläder?!

Saker att oroa sig för
Första barnet: Vid minsta lilla tecken på att allt inte är som det ska - ett kort skrik eller vad som helst - så plockar du upp babyn.

Andra barnet: Du plockar upp babyn först när dess skrikande blir så högljutt att det kan väcka din förstfödda.

Tredje barnet: Du lär din treåring hur man vrider upp mekaniska leksaker.

Aktiviteter
Första barnet: Du tar med din baby till babygymnastik, babysim och sagoläsning för babyn.

Andra barnet: Du tar med din baby till babygymnastik.

Tredje barnet: Du tar med din baby till affären och kemtvätten.

Att gå ut
Första barnet: Första gången lämnar barnet hemma med barnvakt så ringer du hem fem gånger.

Andra barnet: Precis innan du går ut genom dörren så kommer du på att du kanske skulle lämna ett telefonnummer där du kan nås.

Tredje barnet: Du säger till barnvakten att bara ringa om hon ser blod.

Hemma
Första barnet: Du tillbringar större delen av dagen med att bara titta på babyn.

Andra barnet: Du tillbringar en del av dagen med att se till så att ditt äldre barn inte kväver, knuffar eller slår babyn.

Tredje barnet: Du tillbringar en liten del av varje dag med att gömma dig från barnen

Det roliga är att alla förstabarnet sakerna stämmer och jag känner redan att mycket av andrabarnet sakerna är så som det kommer bli. ;P
Stackars barn...

Världens absolut godaste mat!!!

2009-10-26T04:17:00.001-07:00

Var hos doktorn idag och gjorde ultraljud (som vanligt.. har bestämt att dom får göra en gång till nästa gång. då är det vecka 19 och runt den tid då man gör ultraljud i sverige, efter det får det räcka..). Det var väldigt roligt för nu har den börjat röra massa på sig och ser verkligen ut som en bebis! Jag frågade om man kunde se könet men han tyckte inte att det var så tydligt ännu men vi tyckte nog båda att det såg ut som en liten snopp.

Efter besöket var jag på väldigt bra humör och kände mig väldigt gravid och glad och att bebisen faktiskt är riktig. (har mest känts trist att vara illamående och trött och tjock utan anledning). Ska bli kul när han börjar sparka. Så man kan börja få lite riktig kontakt.
Jag bestämde mig för att åka till takadanobaba (där vi pluggade 2005), där finns en restaurang som jag åt på flera dagar i veckan på den tiden. Ett ramenställe som helt enkelt är gudomligt. Jag har längtat så mycket efter att gå dit. Var där för 2 år sen när jag var gravid med leo. Kände mig lite trött, svettig och stressad den dagen så jag kunde inte riktigt njuta av det.
Idag regnade det och var svalt och skönt och jag var på väldigt bra humör. Man får gå ungefär 15 minuter från stationen till stället och hela vägen var jag lite orolig att dom skulle ha stängt ner. I tokyo stänger och öppnar nya ställen hela tiden. Jag visste dock att det här stället var väldigt populärt i studentområdet, som takadanobaba är. När jag såg den stora skylten utanför på håll så blev jag jätteglad. Jag gick in och en våg av nostalgi sköljde över mig. Så många underbara minnen. Det vattnades i munnen på mig. Har inte varit så sugen på mat sen... jag minns inte när sist..
Jag beställde det jag alltid beställde (en vit soppa med lite hårdare ramen, dom är så slemmiga i vanliga fall, och extra ägg i, utan kött och med gyoza lunchsetet.)
Det var tom godare än jag mindes. Jag pratade lite med personalen som blev jätteglad att jag varit där en massa 2005 och undrade om det smakade som förr och sådant. När jag gick sa jag tack för maten till kockarna (som står i köket precis ovanför barsätena.) Dom blev jätteglada och vinkade när jag gick.
Åh vad gott det var. Jag var helt lycklig när jag gick. Blev tom lite tårögd på bussen.

Väldigt bra dag idag.

Låtsaslek.

2009-10-25T01:59:00.000-07:00

Leo fyllde 2 år i fredags. Vi köpte ett väldigt fint barnkök på IKEA. Det ser ut som ett riktigt kök med ugn och diskho och spis och överskåp med micro och allt. Vi köpte kastruller och annat till också. Det var verkligen en hit. Han älskar den och leker med den hela dagarna. Han lagar mat och sen kommer han till oss med kastrullen och matar en med sleven och säger: "hai dozo" (betyder varsågod) Sen säger han "oishii" som betyder gott. Och då håller vi med.
Sen matar han sina gossedjur också. Apan och räven (som han kallar pappa) och lilla räven (som han kallar nalle). Sen tar han en liten handduk eller något och lindar in ett gossedjur i den och säger "täcke, sova" sen går han och lägger dom i sängen och säger "gonatt". Ibland ger han dom vatten också.
Det är så gulligt. Han leker låtsaslekar hela dagarna. Lilla fina plutten.

Ibland säger leo långa meningar men oftast förstår vi inte så bra.
Första gången vi förstod var när vi läste "max nalle" då kastar max nallen i pottan och Leo sa: "nu det pottan med katten". hihi

Han babblar massa japanska, riktiga ord (men inte alltid med rätt betydelse), det är jättekul att höra. Tänk att barn kan lära sig 2 språk så lätt? Han går bara på dagis 2 dagar i veckan 4 timmar åt gången. Och har bara varit där kanske 14 gånger. Tänk att han redan kan så mycket?
Det har lyft en tung sten från mina axlar, att han ska ha svårt att kommunicera och kanske bli arg, ledsen och bråkig.

Finns nya bilder på picasa från hans 2-årsdag.

Sommaroktober...

2009-10-20T19:41:00.000-07:00

Det är fortfarande 23 grader varmt ute de flesta dagar. Man blir tom svettig ibland om man är i solen. Så säger dom att det snöar hemma och jag blir lite avis.
Vill få vara hemma i kalla sköna sverige.
Vill ha svensk mat, svenskt mjöl (utan att behöva betala 650kr i porto för 2 påsar...) svenska vänner, svenska expediter som inte skriker välkommen i örat på en om och om igen när man kommer in i butikerna.. tysta, kalla underbara sverige.

Ska hämta Leo på dagis om en kvart. Han har så roligt där, ska låta honom gå 3 gånger nästa vecka.
På måndag ska jag på bebiskoll. Ska nog låta dom göra ultraljud trots allt så man kanske kan se om det är en kille eller tjej kanske? Det vore kul. Jag gillar inte att kalla den för bebis eller den.. Sen spelar det ingen roll vad det blir i slutänden men det är skönt att kunna säga han eller hon i god tro. ;) (jaja, jag vet att ALLA i släkten vill att det ska bli en tjej eftersom vi har 5 killar och inga tjejer, men det skiter jag i ;P)

Vad ska vi äta till middag? Är jag den enda som har matångest varje dag för att jag inte vet vad jag ska laga? Är liksom inte sugen på något alls och johan har sällan tid att komma på något..
Har gjort en lista med 10 rätter vi tycker om och några vi vill prova. Så man kan ta från den varje dag. Men det funkar inte.. måste ha fler rätter där. Fler recept. Prova mer nytt..

Nej nu ska jag packa ihop sopsorteringen och gå och hämta leo.

Stora lilla Leo.

2009-10-10T06:59:00.000-07:00

Det går så fort. Snart är han 2 år och det känns som att man bara missar allt.
Han går på dagis 2 dagar i veckan nu och tycker att det är jättekul. Dagisfröknarna älskar honom och jag får en lapp varje dag där det står en massa om vad han gjort under dagen. plus att dom berättar lite extra innan vi går också.
Sedan 2 veckor tillbaka så blir han lite ledsen när vi lämnar honom, han vill ju helst att vi ska stanna och titta på när han leker hela dagen. Men det går över så fort vi har gått.
För ett tag sedan började Leo säga: "Hai dozo" och ge en saker. Och även sträcka ut handen mot en plats han ville att man skulle gå till och säga det.
Hai dozo betyder Varsågod på japanska. Först trodde vi att det var en slump, men för en vecka sen när vi hämtade honom på dagis så berättade en av fröknarna om vad mycket japanska han börjat prata. Han lagar mat vid låtsas spisen och så bjuder han fröknarna på mat och säger: "hai dozo". Sen säger han "tata te" när vi går istället för bai bai. "mata ne" ska det vara och betyder vi ses.
Han säger också något som låter som konichiwa vilket betyder hej. Sen berättade dom på dagis att han också säger itadakimasu när dom ska äta. Han slår ihop händerna, bugar med huvudet och säger det. Han har inte gjort det hemma ännu men det är nog för att vi aldrig gör det, men på dagis gör dom alltid det.
Sen hjälper han fröknarna att städa och sätta tillbaka saker på sin plats. Otroligt gulligt, det gör han nästan aldrig hemma. ;P

Han är inne i en separationsångest fas just nu och är otroligt mammig. Lite svår att natta och kommer upp mycket och om johan inte är hemma så sträcker han ut armarna mot mig och säger "kjama kjama" och blir jätteledsen så fort jag går ut ur rummet. Ibland får han för sig att sova i vagnen. Han kör med alla knep han kan innan han ger upp: "batten batten" så ska han dricka, minst 4 gånger tills man säger att det inte blir något mer nu. Sen är det "täcke!" då ska man hämta hans täcke i hans rum eller så ska man komma in och dra upp täcket ordentligt fast det redan är på honom. Eller så ska man lägga täcket över "pappa" (som den stora räven nu heter) och "nalle" (som den lilla räven nu heter). Sen får han ibland bryt och börjar babbla och gråta hysteriskt och ska ha eller göra något som man inte alls kan förstå. Sen går han ut i hallen och skriker: "vagnen vagnen" och så ska han sova där.. då ligger han lugnt och somnar oftast..
Lång tid tar det iallafall och han kommer på nya saker han kan be om varje kväll. Och han provar alltid med vatten en 100e gång fast man sagt att han inte får mer (för han är inte törstig utan bara tuggar på sugröret eller ska ge "pappa" eller "nalle" dricka...

phew... men gulligt är det. :)

Gammal

2009-09-29T22:27:00.000-07:00

Jag känner mig så gammal och sliten. Rynkig och påsig under ögonen och trött precis hela tiden. Visst tröttheten beror väl mest på att jag är gravid men när jag ser mig själv i spegeln blir jag ändå lite deppig.
Jag ser ut som min mamma, och det kanske inte är det värsta utseendemässigt. Men att se ut som att man är en nästan 60årig 5-barnsmamma som haft ett slitigt liv är inte toppen när man är 28....
Jag sminkar mig väldigt väldigt sällan, och när jag gör det så är det bara mascara. Om jag gör det så ser jag nästan ut som en hel människa. Men oftast gör jag det inte och när jag ser mig själv i hisspegeln påväg ut så blir jag lite ställd.. påsiga, trötta lite rynkiga ögon. kritvit i ansiktet och ljusa ögonfransar som gör att jag ser sjuk ut. Rufsigt ovårdat hår som nu blivit så långt att det är en perfekt "tant"-frisyr...
usch... Jag känner mig så hängig. Och så sover jag jättedåligt och får ingenting gjort på dagarna. Jag är så trött...
Kan ingen bara ta hand om Leo en vecka så får jag åka på spa och ta igen mig.
Vilken dröm....

Bytepadda!

2009-09-27T01:37:00.000-07:00

Det betyder sköldpadda på leospråk.

Jag köpte Den första nalle puh filmen när vi var i sverige. Den från 77 med "glad blåsdag" och andra härliga delar ur böckerna. Den första filmen är verkligen fantastisk med bra röstskådespelare, underbart mysig musik och verkligen vackert tecknad.
Jag blir alldeles varm och både jag och leo kan se den om och om igen.
Jag köpte Peter pan också. Underbar! Men leo är inte så intresserad av den än. Lovar att det blir hans favorit när han blir lite större.
Jag vill ha Dumbo också, men den är nydubbad och jag kan inte hitta den med den gamla dubbningen någonstans. Dumma sverige som bestämmde sig för att dubba om alla disneyfilmerna. Jag blev shockad och arg första gången jag hörde den nya dumbo versionen. :(
Är det bara jag eller reagerar andra ur min generation på det sättet också?

Jag är nu inne i 12 veckan i min graviditet. En vecka kvar. Varför är man så nervös så här första tiden? Oftast går det ju faktiskt bra...

Trött...

2009-09-22T20:57:00.000-07:00

Vi är inne i en lite jobbig period just nu. Jag är gravid i vecka 11 (ja jag har redan berättat för de flesta och om det nu skulle hända något denna sista "magiska" vecka så får jag väl skriva det här så kan ni ju vara ledsna med mig).
Jag har mått väldigt illa och varit helt overkligt trött. Precis som det ska vara. Problemet är bara att Leo valt att hamna i en "arg"period nu. Det kan självklart bero på att jag har blivit tråkig och mest ligger på soffan och mår bleeeh..
Jag börjar må lite bättre nu så man kan ju hoppas att Leo blir "snäll" igen.

Han har börjat slåss. Lappa till en i ansiktet när man ligger och sover. Skalla, kasta saker på en (hårda saker, som ultramandockan och bilar), slå en med tillhyggen så som sopkvasten och annat trevligt... (han bet ett tag också men det har vi lyckats få honom att sluta med).
Sen är han sjukt envis och tjurig (jaja, jag vet att han brås på sin mor och far... fortfarande lika jobbigt). Han ställer sig och skriker och gnäller i mataffären. Han vill gå åt sitt hål och står och gråter och stampar i marken om man vill gå dit man är påväg. Varje gång vi går ut genom "front"entrence (finns en backentrence som vi oftast tar pga detta) så ska han absolut in i "barnrummet" där det finns massa roliga leksaker som luktar helt vidrigt mycket plast så jag vill kräkas. Och om han inte får så skriker han och dunkar huvudet i en vägg eller marken och sen gråter han lite mer för att det gör ont..

När vi är nere i parken där alla mammor och barn samlas på eftermiddagen så ska han absolut inte cykla på sin egen trehjuling utan han ska ha anpanman-sparkbilarna eller tåg-sparkbilarna som dom andra barnen har. och om han inte får låna eller måste lämna tillbaka den för att barnet som äger den ska gå hem så får han värsta utbrottet och håller i för livet. När jag lyckas bända loss honom (och han är sjukligt stark) så slår och klöser han mig i ansiktet och drar mig i håret och blir helt vansinnig så jag måste gå hem med honom.

iofs.. sen han började på dagis så har han lärt sig att leka lite bättre med barnen i parken. Sparka boll (kasta) med barnen och låna ut sin egen boll och lämna tillbaka sparkbilen om man pratar med honom en stund om det. Funkar ibland.

Jag är trött, jag vill ha svensk husmanskost och få sova ifred när jag vill. Tror att det kanske räcker med 2 barn.. vet inte hur jag ska palla att vara gravid med 2!!! barn sen....

Älskar dagis!

2009-09-15T01:57:00.000-07:00

Åh vad jag är glad att Leo har börjat på dagis. Det är verkligen livskvalitet för oss allihopa!
Leo älskade det. När jag kom dit för att hämta honom så låg dom 2 andra barnen och sov middag. Eftersom jag hämtar Leo klockan 1 så behöver han inte sova. Så han var i ett annat rum med en av fröknarna. Jag fick ett papper med information om vad leo hade ätit, om han hade bajsat och annat intressant. ;)
Fröken som var inne i det andra rummet med leo hade skrivit jättemycket om hur dagen hade varit.
Att leo verkligen hade gillat att leka med bilarna, särskillt en "dump-truck" det är väl lastbil på svenska tror jag?
Det hade kommit en jämngammal pojke efter en stund och leo hade blivit väldigt intresserad av honom och dom hade lekt med bilar och klossar tillsammans. Sen hade dom satt igång en Anpanman CD och då hade leo stått och sjungit i micen! "ha ha ha" eller "ha ri ri" eller "ri ri ri" stod det att han hade sjungit. (kunde inte skilja rina o hana i hennes text)
Sen hade han pratat jättemycket också.
Den väldigt unga fröken som var i ett annat rum med leo frågade om hans frukost (man skriver barnens temp, vad dom ätit till frukost och lite annat på en lapp när man lämnar av barnen) som hon inte förstod vad det var (den andra fröken hade också frågat) . Leo äter gröt till frukost och det är lite svårt att förklara. hehe
Men hon ville iallafall prova att göra själv och fick även veta att hon kunde köpa lingonsylt på IKEA. :D
När jag gick in i rummet så log leo och kramade mig. Sen satt han i mitt knä på golvet med en bil en stund och sen skulle han visa alla bilar som han hade staplat upp på rutschkanan. När vi skulle gå blev han arg och klöste mig i ansiktet och skrek litegrann. Men han blev snabbt lugn och somnade efter en stund i vagnen när vi hade gått.

Det bästa med att leo gick på dagis igår var att Johan inte började jobba förrns 12 och leo gick till dagis 9. (jag hade missat att tajma med johans schema, han vill ju inte att leo ska gå på dagis när han är hemma) För vi fick tid att ta det lugnt hela morgonen och prata för en gångs skull. Det var riktigt mysigt. :)

Allt som allt en underbar första dagis-upplevelse för oss allihopa. Och imorgon ska han dit igen!

Dagis!

2009-09-13T17:48:00.000-07:00

Leo är på dagis. Första gången.
Vi gick dit med honom båda två.
Leo kände igen sig (från när han och jag var där och pratade med dagispersonalen och fick information) och började gnöla: "baaan baaaan" när vi var utanför. Han visste att det var massa barn där inne och ville verkligen gå in men var orolig att vi bara skulle gå förbi.
När vi kom in blev han glad och skyndade sig upp för trappen. Först skulle han öppna dörren till det lilla rummet där vi hade haft informationsmötet innan, sen var han påväg in i stora rummet där de dagisbarn som går hela veckan är. Och tillslut fick vi lyfta in honom i rummet där "1-timmes-dagis"barnen är.
Det var bara en liten flicka där, kanske 3 år. Och 3 vuxna. Det stod lådor med leksaker på golvet och fanns bokhyllor med böcker. Leo skyndade fram och började leka med bilarna. Sen sa vi hejdå och då trodde leo att han måste gå så han ställde sig upp. Men vi sa att att han fick stanna och leka och att vi skulle hämta sen och då satte han sig igen. Han tog en bok och gav till en av fröknarna och tittade inte ens efter oss när vi gick.

Det känns lite pirrigt. Är både nervös och glad.
Ska bli spännande att höra vad dom säger vid 1 när jag hämtar honom. :)

2 stressiga veckor i Sverige..

2009-09-06T18:46:00.000-07:00

Oj vad man inte hinner med på 2 veckor.. Vi sprang runt över hela stan första veckan för att hinna träffa så många som möjligt. Ändå hann vi inte med alla.
Vi var på landet i några dagar över bröllopet och det var skönt. Men utöver det var det konstant stressigt.
Nästa gång ska vi vara där i en månad så vi kan ta det lite lugnt.

Vi har varit hemma i över en vecka men har inte gjort någonting. Lägenheten (som var ren och fin när vi kom hem) har belamrats med leksaker och disk..
Johan och Leo har varit förkylda och jag mår bara illa och vill sova hela tiden.

Jag kommer inte ihåg att det var så här jobbigt i början av graviditeten förra gången.. kan iofs bero på att jag har Leo att ta hand om nu. Känner mig riktigt tråkig och dålig som inte orkar leka och gå ut och göra roliga saker. Stackars Leo.
Hoppas verkligen att illamåendet är borta nästa månad. Jag blir helt handlingsförlamad och lite deppig..

Leo var rolig igår morse. Han ställde sig på den låga byrån vid fönstret i sängänden och gömde sig bakom gardinen och sa: "Vaa e leo" sen drog han undan gardinen och sa "häää e leo", han tyckte att det var roligt väldigt länge, och vi med. :)

Men inte rädd för att klättra..

2009-08-15T03:08:00.001-07:00

Rädd för skuggan igen.

2009-08-15T03:07:00.001-07:00

Skuggan!

2009-08-13T05:45:00.000-07:00

Igår var jag och leo ute och lekte i en lekpark på eftermiddagen. På vägen hem gick vi längs ett buskage och leo upptäckte sin skugga. Han tittade på den och sen stannade han. Så gick han lite till och stannade igen. han gick tillbaka och sen frammåt igen. Jag började skratta för det var precis som i en film! Leo tittade på mig och sen på skuggan och sen började han gråta. Så jag lyfte upp honom och sen satte jag mig på huk och visade skuggorna och pratade om dom. "Titta mamma har också en skugga, och där är leos skugga, och där är buskens skugga" osv.
Efter en stund kunde jag ställa ner honom och vi gick vidare. Han tittade misstänksamt på marken när vi kom in i skuggan av ett hus och hans egen skugga hade slutat "förfölja honom". Det var mycket underhållande, med ett litet minus för att leo faktiskt blev ledsen. :(

Pizza & macka utanför Costco

2009-07-25T22:33:00.001-07:00

Hemma hos en japan.

2009-07-21T02:42:00.000-07:00

Idag fick vi komma hem till en japan! Vi har faktiskt inte varit hemma hos någon förr. Eller jo, 2005 fick vi komma hem till sachio och anna på julafton. Men sen dess.. inte en enda gång.

Jag tittade ut från balkongen medan leo åt lunch och såg den halvamerikanska flickan Lisa som vi träffat några gånger. Hon är 4 år gammal och ubersöt och alltid jättegullig och leker med leo. Och hennes mamma är jättetrevlig och gift med en amerikan så hon är väldigt bra på engelska och kan byta till det när jag inte förstår.
Vi gick ut och ner till parken på andra sidan floden.
Lisa lekte med 2 pojkar som hon ofta leker med och deras mamma var där också. Vi har träffat henne flera gånger också men aldrig riktigt börjat prata.
Barnen lekte snällt med leo. Och leo lekte snällt. Sen började det duggregna och dom bestämde att gå hem till mamman som hade 2 pojkar. En till mamma och en liten flicka hade kommit också. Jag tänkte gå hemmåt och gå till lekrummet i huset men hon insisterade att jag skulle följa med så vi gjorde det.
Dom bor i det lilla villaområdet nedanför vårat höghus. Det var så fint! Och stort (för att vara ett japanskt hus). Barnen hade ett jättestort lekrum på övervåningen med massor av leksaker och leo tyckte det var jättekul. Tyvärr kunde jag inte lämna leo själv där då det inte fanns något skydd för den branta trappan. Så jag hann inte prata så mycket med mammorna. Försökte lyfta ner leo några gånger men han bara klättrade upp igen. Det ska bli kul nästa år när han kanske kan lite japanska och kan leka själv med barnen.

Jag fick lisas mammas visitkort. Hon heter Ryoko. Jag tror att jag fått min första japanska vän här i området. :D

Rocket-Leo!

2009-07-17T01:44:00.001-07:00

Tempel

2009-07-14T17:58:00.001-07:00

Igår var johan ledig. Det var 30 grader och soligt så vi gick ut när leo skulle sova middag. Vi har gått runt väldigt mycket i koshigaya och det finns inte särskillt mycket att se, husen är fina, och trädgårdarna, men utöver det har det varit rätt tråkigt.
Idag gick vi åt ett nytt håll och hittade 3 tempel. dom var jättefina. En hade en damm full med sköldpaddor. Angränsande till den finns också en botanisk trädgård, men den är bara öppen 2 dagar i månaden. Det är en man som rest runt i asien och samlat på sig växter som har hand om den. Man såg många roliga stenstatyer genom stängslet också. Måste gå dit någon gång.

Ett annat temple var jätte gammalt och skruttigt och dom hade en massa historiska saker där. Och ett litet cafe som sålde te och dango. Vi pratade länge med farbrorn som bodde där och köpte en liten bjällerhängsak till mobilen som hans fru hade gjort. Mycket mysigt ställe.

Vi hittar massa roliga saker när vi är ute. Ska fortsätta ta långpromenader när johan är ledig. Ska nog göra det själv ibland också. Det är härligt. Fast det är sjukt svettigt...

2009-07-06T07:03:00.000-07:00

Leo bygger fina duplo biltorn.

Läskigt!

2009-07-05T23:04:00.001-07:00

Läskigt!
Idag låste Leo ut mig...

Jag gick ut en sekund för att vattna blommorna utanför dörren. Jag
hörde Leo komma springande efter och dörren stängdes.
Vi har inget dörrstopp och den stängs automatiskt..
Leo vrider alltid på underlåset när han vill ut, han tror att det
är så man öppnar.
Japaner har galler för fönstren.. Jag stod där barfota i shorts och
linne (halvnaken alltså).
Precis när det hände gick en kvinna förbi. Hon hälsade och log. Leo
ryckte i dörren, jag försökte säga åt honom att öppna, vrida om
låset igen. Han bara ryckte i dörren och började skrika, sen gråta.
Jag började få lite panik, men Leo kan låsa och låsa upp Så jag
tänkte att han nog skulle öppna efter en stund. Men han började
gråta mer på allvar så jag sprang till dörren brevid och ringde på
men ingen var hemma. Jag fortsatte ner för gången och sprang tillbaka
till Leo efter varje dörr. Och nu fick jag panik på allvar, när jag
kom till sista dörren skakade jag och höll på att börja gråta. Jag
babblade lite dålig japanska och bad om hjälp och kvinnan (som gått
förbi tidigare) förstod och ringde ner till hyresvärden medan jag
sprang tillbaka till Leo.
Hon kom med telefonen och sa att ingen har nyckel där men att dom
skulle ringa husets låssmed som har nyckel och att det skulle ta 30
min och Kosta. Johan har ingen teckning på jobbet och jag har inga
nummer dit så jag hade inget val.
Kvinnan gick tillbaka till sig för att hämta tofflor åt mig.
Under tiden stod Leo i hallen och bankade och ryckte och grät. Jag
stod om vart annat vid dörren och pratade och i fönstret (precis
brevid) och ropade. Han förstod inte att jag flyttade på mig så till
slut kastade jag in petflaskan jag vattnat med och då kom han in i
sitt rum. Mitt hjärta höll på att brista när han sprang fram till
fönstret, stackarn, traumatiserad innan 2 års ålder...
Jag lyckades få tag på honom gnom gallret och lyfta upp honom i
fönstret. Sen försökte jag leka och gosa och prata med honom tills
dom kom och öppnade dörren.

Det kanske var mest traumatiskt för mig.... Så puckat och pinsamt och
helt idiotiskt....

Det var det absolut värsta som någonsin har hänt mig. Har inte
varit så rädd, sen sumomo ramlade ner från balkongen...

Elvira

Pust...

2009-06-26T19:40:00.001-07:00

Nu har dom åkt.
Dom flyttar till Andreas kompis, som bor inne i city, sista veckan. Åh vad jag är tacksam att dom bestämde sig för att inte stanna här en vecka till. Vet inte hur mycket mer jag hade orkat innan jag fick bryt.
Det har varit lite roligt, ganska stressigt, jobbigt, tjafsigt, utmattande.
Bra erfarenhet dock. Denna lägenhet är för liten för att ha 2 familjer med barn i. Vi är så vana vid att inte behöva hålla leo i koppel och sen kom det en rolig bebis som leo ville wrestlekrama, ligga på, klappa "snällt", busa med osv. Inte så ofta uppskattat av morrison och det blev mycket: "nej leo, ligg inte på morrison" "Nej leo, trampa inte på morrisons händer" "Nej leo, peta inte morrison i ögat" "Nej leo, mata inte morrison med vindruvor" "Nej leo, nej leo, nej leo"...
Sen är det svettigt och klibbigt, varmt. Jetlaggad bebis, oroliga föräldrar, skrik och gnäll och ynk från ena eller andra eller båda hållen..
pust och stön!!!
Men det var lyxigt också, jag och johan fick gå ut och äta middag en kväll ensamma, när leo hade somnat. Det blir nog första och sista gången under 4 år! lyx deluxe, och sen fick vi sova en morgon! Ända tills 9! och när vi gick upp så gick karin och andreas ut med leo och morrison så vi fick göra oss iordning ifred också. Det var lyx.

I vilket fall som helst är det sjukt skönt att sitta här själv nu. Johan jobbar, jag ska städa, diska, tvätta och sen bara sitta i solen en stund medan leo sover. och sen ut och leka bara min lilla plutt och jag.

shizuka ni natte, ureshii!!!

vaxa håret med ansiktskräm.

2009-06-07T18:44:00.000-07:00

Jag börjar få riktigt fint på balkongen nu. Jag har hittat en helt underbar liten undangömd blomaffär mitt i ett växthusområde när jag var ute och promenerade. Blommorna och krukorna och allt är väldigt billigt där. Går dit nästan varje dag och köper nya blommor. Nu ser det ut så här:

Det är så mysigt. Jag älskar verkligen att hålla på med blommor. Ska ha en jättefin trädgår när vi flyttar hem.

Idag har leo lärt sig att skruva upp lock. Han har skruvat fram och tillbaka förut och förstått hur dom funkar men inte lyckats skruva flera gånger åt samma håll. Men nu helt plötsligt hittade jag honom sittande på tatamimattorna med min ansiktskräm...
Så här blev det då:

1.5års-checkup.

2009-05-28T03:46:00.000-07:00

I sverige har vi bvc, det är så otroligt mysigt. Man har en egen bvctant som man får gå till på alla checkups. Det är lugnt och mysigt och lyxigt. Ja, lyxigt. Jag förstår det nu..
I koshigaya (stadsdelen där vi bor) så går man till ett "health center". Alla barn blir kallade dit på ett visst datum en viss tid. Alla barn födda 2007, 21 - 31 oktober går dit samtidigt.
Nu kanske ni inte tycker att det skulle vara så farligt om det var i sverige. Tänk er alla barn på kungsholmen födda de datumen. Det skulle väl bli 5 barn? Tänk nu på att vi bor i japan...
Vi kom som tur var dit en timme tidigt och tog en nummerlapp. Vi gick ut en stund och kom tillbaka 5 minuter innan det skulle börja och då var rummet smockfullt med barn och föräldrar. Sen började dom ropa upp nummer och man gav massa papper (som man fick hem i posten och har fyllt i innan) och sin "barnbok" och grejer och så gick man igenom det lite fort. Sen blev man skickad att stå utanför ett av rummen som angränsar till det stora "väntrummet". Det finns 6 rum. I det första vägde och mätte dom barnen.
Jag har aldrig varit med om något liknande. Det var väldigt obehagligt samtidigt som man inte kunde låta bli att skratta för att det var så vansinnigt.. Alla barn skrek och grät och var helt förstörda och stressade. Dom blir avklädda, runtslussade, förvirrade, petade på, klämda på...
Jag smygfilmade lite. När vi stod och klädde på leo innan vi skulle in till tandundersökningen.
En stund efter det var vi inne i "utvecklingstest"-rummet. Där satt en pojke och gallskrek och leo stoppade in fingrarna i öronen. Där tröttnade han och började gnälla lite grann men innan dess var han mest tyst och storögd.
Det var en upplevelse.. som vi helst inte är med om igen.

Alla kan lämna comments nu!

2009-05-27T07:38:00.000-07:00

Har ändrat så man kan commenta även om man inte har en "profil".
Ska skriva en ordentligt post i veckan om koshigayas (stadsdelen där vi bor) galna 1.5års checkup för barn!!!!

Som julafton!

2009-05-20T19:05:00.000-07:00

I helgen fick vi vårat flyttlass från sverige. 26 kartonger, 2 nattygsbord, 2 byråer och våra madrasser med sängstomme. Madrasserna köpte vi nya för 2 år sen innan vi flyttade (första gången), fortfarande inplastade, men eftersom dom stått 2 år har dom blivit av med den äckliga "ny"lukten. Och dom är helt gudomliga att sova i! Vårat sovrum har blivit superfint och mysigt nu!
Och alla kläder.. jag hade nog 4 kartonger bara med mina kläder. Hälften var för små (jag kommer säkert aldrig bli så smal igen) men hälften var sånt jag inte kunde ha när jag var gravid men som sitter bra nu och det är jättemycket fina kläder! Helt underbart. Fick en hel ny garderob. :)
Som julafton fast bättre! (som julafton när man var barn alltså.. nu för tiden blir man förbjuden att köpa julklappar och får inga själv heller.. ;P)
Så här såg det ut när vi började packa upp.. hehe

Nu ser det lite bättre ut men tänker inte ta några bilder förrns vi fixat lite mer förvaring och fått upp lite på väggarna och det blivit riktigt hemtrevligt. :)

Sommar!

2009-05-11T04:56:00.000-07:00

Igår var Johan ledig och det var strålande sol och 27 grader varmt. Vi gick ut vid 12 på långpromenad. Vi gick runt i koshigaya. Det var riktigt kul.

Japanerna bor så tokigt. Dåligt också, oftast. massa små små hus med miniatyrfönster på max 2 sidor av huset. alla fönster är dimmade så det inte går att se igenom och alla har (trots dimmningen) dubbla lager gardiner som ALLTID är fördragna. Även hus på helt bortglömda små minigrusgångar där det går max en bil i veckan har fördragna gardiner.
Och på hela dagen (vi var ute i över 4 timmar) så såg vi ingen som var ute i sin trädgård. Och många har otroligt fina trädgårdar med buskage och blommor och allt möjligt mysigt.
För den delen så såg vi nästan ingen alls som var ute över huvudtaget. Och det var söndag! Vad gör japaner på sina lediga dagar? Dom kanske åker bort? Men allihop?

Det får mig att fundera mycket på livskvalite och att njuta av livet. Jag tror inte att japaner är så bra på det. Dom jobbar verkligen hela tiden, och en massa övertid, detta fast dom varken får betalt eller kompledigt för det. Dom flesta jobbar på 2 jobb och 6 dagar i veckan är mer vanligt än ovanligt.. Det är så sorgligt.

Vi hade i alla fall en supermysig dag med risbollar, solbränna, massor av vatten och roliga saker att titta på. bl.a gick vi förbi en väldans massa risfält och andra odlingar. Och en fantastisk fin byggnad (som man kan se hemifrån oss och som vi trott är en city hall eller kanske ett museum eller något liknande) som visade sig vara ett recyclinghus.

Det står REUSE på framsidan.

Ja det var en bra dag. Nu är jag brun och fin! Tur att jag inte tog emot det där gratisprovet på "whitening cream" när jag var o köpte deodorant. Tjejen såg ut som ett förfärat frågetecken när jag sa att jag inte ville vara vit utan ville få en solbränna. hehe
Apropå det såg vi en kvinna komma cyklande helt iförd svarta heltäckande kläder, inklusive handskar och ett svart parasoll. (trafikfara?) Så rädda är dom för solen här. Man vill ju inte få lite färg, det vore ju förskräckligt! ;P

Trädgård!

2009-05-02T04:24:00.000-07:00

När vi flyttar till sverige ska vi ha en trädgård! Och jag ska plantera morötter och tomater och rädisor och blommor och träd och.. åååh vad det ska bli kul!
Jag har hittat en riktig hobby! Ett tidsfördriv som inte har med tvn att göra! Helt underbart.
Vår balkong är bred och härlig. Vi har sol från 12 till solnedgång. Vi har härlig utsikt och tågen låter så mysigt när dom åker förbi (tro det eller ej, men det är riktigt mysigt att bo nära spåren här). Jag har inrett den lite mer nu och köpt ett litet trädgårdskit och köper nya blommor och växter varje dag.
Nästa månad ska vi köpa ett träd eller 2. Det ska bli så fint! Och det är så kul! att peta runt i en liten rabatt (som jag har gjort i en liten trälåda) att knipsa av vissna blommor och färska örter till middagen.
Det var 25 grader ute idag. runt 20 på kvällen. Skönt och somrigt. Fåglarna kvittrar och livet är underbart!
Leo sopade balkongen medan jag satt och drack iskaffe i kvällssolen.
Åh vad lycklig jag blir när det är sommar och mysigt. Vi bor så bra. Jag är så nöjd!

Balkongen.

2009-04-30T06:30:00.001-07:00

Vi har en jättestor balkong. Denna månad har vi börjat "inreda" den. Det är så mysigt på den nu!
Jag låg och solade på bordet när leo sov middag idag. 25 grader varmt och vindstilla på balkongen. Sommar!!
Sen var vi ute och handlade lite och när vi kom hem satt vi och åt mellis (vindruvor) och tittade på den knallröda solen som höll på att gå ner.
Efter middagen tittade vi på tv en liten stund och det var ett bollhav med massa barn som lekte. Leo pekade och sa: "Pojj!" Sen klappade han glatt i händerna och pekade igen och sa: "pojj!".
Jag köpte en liten lampa till balkongen och leo pekade på den och sa: "mampu" eller nåt sånt. Det är så gulligt att han börjar sätta roliga ord på saker. :D

Imorgon ska vi se om vi kanske kan gå på en 18-månaders koll. Det ska bli spännande.

Zoo

2009-04-15T03:46:00.000-07:00

Johan var ledig i 3 hela dagar så vi passade på att umgås med folk! Det var roligt. Först träffade vi Linnea och Chris och en tjej som var på besök hos dom från sverige. Dom åt brunch hos oss och tittade på lägenheten och det var jättegott och dom tyckte att det var fint! Det kändes så kul att få visa och att få medhåll om att det är en grym lägenhet! Sen har vi också för första gången så fint att folk faktiskt kan kommentera inredningen positivt.

På måndagen var David och Therese här. Dom är i Tokyo och yr runt med trötta fötter (och rumpor). Vi vandrade runt i det stora köpcentret i några timmar och sen åt vi rullbands-sushi! Första gången för mig och Johan. Det var kul och konstigt.

På tisdagen gick vi ut tidigt för att gå till city office och sätta oss i kö för dagisplats och sådant. Det var soligt och jag och johan hade bara t-shirt och han hade också bara shorts. När vi var klara (vid 11.00) så bestämde vi oss för att åka vidare en bit till ett Zoo som ligger ganska nära. Det var superkul! Men mulet och lite duggregn och blåsigt lite då och då. Vi frös en hel del, tur att vi hade med tröja till leo och regnskydd till vagnen.
Leo lyckades ramla och slå sig mot en liten tegelmur under ögat. Det blev ett läskigt skrubbsår men det var väldigt ytligt och har redan läkt ganska bra. Han var bara ledsen en liten stund och sen tyckte han att det var lika kul att fortsätta titta på djuren.
Jag har lagt upp massa bilder därifrån på Picasa.

Jag och leo åt Sekihan nigiri som betyder röttris-risboll. Det är våran favorit, vilket Johan inte alls kan förstå. Men mmmmm vad gott det är!!

Brunch i Harajuku.

2009-04-04T03:07:00.001-07:00

Det känns bra. Det känns hemma. Vi stortrivs verkligen i lägenheten och området vi bor i.
Men det finns så mycket vi måste få klart och som vi borde hinna göra..

Min japanska vän Sayuri passade på att flytta till USA för att bo med sin kille, lagom tills vi kom hit. Hann precis ses en gångin nan hon lämnade landet. : /
Det var tråkigt.

Vi har fortfarande inte hunnit träffa någon av våra gamla vänner. Vi hade också tänkt åka och hälsa på våra gamla lärarinnor.. Men johan har fått ett dumt schema och jobbar till 21 varje dag! Och alla helgerna. Och jag är en fegis och har glömt all japanska och vågar knappt gå någonstans själv. Inte för att det är läskigt men för att det är så mycket lättare med johan då han förstår saker jag inte förstår och tvärtom.. Jag kan mer japanska än jag kan använda och det är så otroligt frustrerande.

Jag behöver få börja plugga igen, så jag måste hitta dagis åt Leo. Jag har fått hem ett papper med massa information om sånt men förstår inte ett ord..
Vi gick iallafall och frågade på dagiset nedanför vårt hus och dom sa att man först måste registrera en ansökan på city office. Vet inte vad man ska kalla det på svenska.. men det är där man skaffar idkort, ansöker om dagis och registrerar graviditeter och allt möjligt annat sådant.

En av johans jobbarkompisar (en svenska) har en amerikansk kille som heter chris. Vi var hemma hos dom på brunch andra veckan i japan. Han var otroligt trevlig och supergullig med Leo. Hans tjej var i Kina nyligen och han frågade om vi ville ses. Johan jobbade som vanligt på helgen och Chris är bara ledig helger men han ville gärna träffa bara mig och Leo också! Jag blev jätteglad. Har liksom inte haft en anledning att ta mig in till Tokyo, och har inte träffat några vänner alls. Vi sågs i Harajuku och åt en grymt god brunch på en härlig restaurang. Sen promenerade vi lite i yoyogiparken. Det var underbart väder, och skönt att få prata lite engelska för en gångs skull. Men usch vad dålig jag var på det också.. Ibland förstod han inte alls vad jag pratade om. hehe
Det var iallafall jättekul och han är grymt bra med Leonel. Han kommer bli en fin pappa någon dag. :)

Nej nu ska jag försöka planera lite inför johans lediga dagar denna månad. Vi måste verkligen få ändan ur vagnen och träffa lite folk. Jag förstår att johan är slut efter allt jobbande, och han har varit väldigt förkyld på sistonen, men det är dags att sluta sitta hemma!

"I AM CITY LAKER!"

2009-03-21T08:13:00.000-07:00

står det på skylten, med karta över hur området kommer se ut i framtiden, som står framför vårat hus.
Vi bor i ett huskomplex med 4 längor som sitter ihop i en sne rektangel med 8 våningar i varje. Det är egentligen bara bostadsrätter men de 2 "modelrooms" som fanns hyr dom nu ut. Vi bor i en av dom, på 7e våningen, med utsikt över kanalen som är precis under och ett litet byggområde där dom ska bygga upp en liten "stugby". Väldigt fina hus, de som är klara, Vi kanske flyttar ner dit om vi stannar i japan länge. ;)

Containern med alla våra saker från sverige (som vi packade ner för 2 år sen) kommer inte förrns i maj, men vi har köpt en del nya saker så det är ändå beboligt fram tills dess. Vi kommer på nya saker vi behöver hela tiden och försöker vänta med sånt som inte är panik, så det är väl inte direkt så att man vill bjuda över någon och visa lägenheten än. Eller.. living/dining rummet är iofs väldigt fint redan. Behöver bara några detaljer till. Men i sovrummet har vi bara gardiner 2 madrasser på golvet och leos säng.
Vi väntar ett tag med att göra iordning hans rum.

Lägenheten är i alla fall helt underbar. Allt är nytt och fräscht och lyxigt. Vi har köpt en grym tvättmaskin, superlyxig kyl/frys, fantastisk tv. Ja, jag är lite exalterad.. Det är väldigt fint här. Och bara 5 minuters gångväg bort har jag ett GIGANTISKT Mall. över 700 butiker med ALLT man behöver. Inkluderande, postservice, sjukvårdskliniker, frisörer, djursdagis, tandvård, hudterapi, fashion, life goods, 2 stora mataffärer, importbutiker (med sånt man kan sakna från väst) hur mycket resturanger som helst. Nej det går inte att beskriva allt.. ska se om jag kan länka till en sida istället.. senare..

Om ni vill se lite bilder på lägenheten och annat så kan ni kolla på picasa.

Nu måste jag sova. Skriver mer en annan dag.

Äntligen!

2009-02-28T20:26:00.001-08:00

Nu har vi fått ok på lägenheten i laketown. Skriver kontrakt på onsdag och får flytta in på torsdag. :D

Vi var i det stora köpcentrumet brevid vårt hus igår. Det var helt sjukt! Vi gick genom de 2 husen på 3e våningen (det är 2 gigantiska köpcenter som sitter ihop med en bro) Vi var nog där i ungefär 4 timmar och vi hann bara gå igenonom utan att vara inne i en enda affär utom de 2 skoaffärerna i slutet, Sen åt vi middag och åkte hem till hotellet (vi måste bo på hotell i 5 dagar tills vi får flytta in. Första natten fanns bara ett rökrum! fy faaaaasen vad det stank. Men efter en timme i rummet så hade man vant sig litegrann, sen var det bara hemskt varje gång man vaknade och tog ett andetag.. Nu har vi flyttat till ett rökfritt rum vilket är sjukt skönt). Köpcentrumen är så stora att det kommer ta en vecka att gå igenom allt! Ska bli kul! Hela 3e våningen är barnbutiker av olika slag! och dom har en barnfrisör där barnen får sitta i stolar som ser ut som bilar medan dom klipper sig. Så gulligt. Only in japan.. ;P

Det var alldeles för mycket folk och för mycket intryck för att ta in allt.. men det såg iallafall fantastiskt ut. Ni behöver jag aldrig åka in till Tokyo för att shoppa ;P bara gå över gatan från mitt hus till köpcentrumet! hahaha
Not good.. not good...

Om en vecka kommer vi vara på plats och ha lite möbler och förhoppningsvis äntligen få börja ett normalt liv på riktigt. :)

2009-02-26T04:09:00.000-08:00

Det blir ett nytt ställe. Efter 10 dagar så har dom fortfarande inte svarat om vi får bo i nishiarai så idag var vi och kollade på nya lägenheter och hittade en grym! Imorgon ska vi få svar om den. Hoppas hoppas. Johan börjar jobba snart och då vill vi helst ha flyttat in på rikigt och köpt de mest nödvändiga sakerna som kylskåp, airconditioner och madrasser att sova på. ;)
LAKETOWN
där är bygnaden där vi ska bo. Om nån orkar surfa runt sidan och försöka gissa sig till vad allt betyder. hehe
Imorn ska vi köpa bilbarnstol och sen på lördag så flyttar vi in på hotell i några dagar tills vi får flytta in. (om vi nu blir okade... man vet ju aldrig. vår mäklarkille sa att det var 88% säkert.. vad nu det betyder -__-)

Boende.

2009-02-23T00:59:00.000-08:00

Vi bor just nu i ett weekly mansion, det är en miniliten lägenhet med precis det man behöver. Ett minibord och 2 stolar. En tv, 2 stenhårda sängar (man känner resåren borra sig in i höften och andra härliga ställen. Bäddmadrassen är 0.5cm tjock. Mjukt och mysigt eller hur?), en kastrull och en stekpanna och 2 skedar och 2 gafflar. Det GÅR att laga mat men det är meckigt.. och vi är ju som ni alla vet inte så glada i saker som är meckiga. ;P
Vi lever med sakerna i våra resväskor och utspridda över hela rummet. Vi kan inte få mobiltelefoner förrns vi har fått våra "utlänningskort" så vi kan inte gå någonstans utan varandra.
Det finns inga resturanger eller mataffärer i närheten (man måste gå 10 minuter och sen åka 15 min till en annan station för att sedan gå ungefär 10 min till för att hitta en mataffär som säljer riktig mat. Det finns bara små combini stores som 7/11. Det hade varit ok om det bara var jag och johan men det är sjukt svårt att hitta något ätbart till leo. Vi kommer nog inte flytta in i lägenheten förrns om en vecka och tanken på att bo här så länge till gör mig helt deppig.
Men men.. vi ska iallafall få bo bra i de 4 år vi är här och det ska bli så skönt!

Igår hittade johan en ny läsk i en vendingmachine! Det finns med 10 olika motiv. Börja samla? Han är trots allt en riktig ultraman nörd. Han pratar om alla ultraman saker vi ska köpa till Leo. hehe

Vi hittade också H&M i Ginza. Det såg väldigt lyxigt ut innuti butiken och det var bara väldigt "snoffsiga" kläder.
Jag hade tänk att det skulle bli skönt med en h&m i japan så jag kunde köpa lite störra kläder, men tyvärr tar dom bara in strlk XS här i Tokyo. haha
Jag hittade en enstaka strlk 38. ;P
Butiken var för övrigt smockfull och kvinnorna såg helt galna ut där dom irrade runt bland alla billiga kläder.

Nej nu ska jag försöka plocka ihop lite skit som vi inte behöver ha framme. Leo gillar ju när allt ligger på golvet men jag tror man kan gömma en väska med saker i en garderob kanske?

Alla fina saker.

2009-02-17T21:26:00.000-08:00

Det finns så mycket fina saker att köpa i japan. Vi har köpt en fin pipmugg med ett annorlunda nalle puh-motiv på, en ambulans och en brandbil i rund söt form och jättesöta pekböcker med de japanska orden i hiragana från muji. 4 stycken i ett litet fint paket. Det är så roligt. :D

I en vecka har leo vaknat mellan 1 och 2 på natten. Efter en stunds skrik och gråt har vi varit tvugna att gå upp och efter en massa gälla skrik (glädjetjut, argtjut, frustationstjut, ingen-anledning-alls-skrik) så har vi gått ut med vagnen och gått. Vi har gått och gått och gått. Hur långt som helst. Efter 2 dagar blev det riktigt jobbigt. Inatt vaknade han igen klockan 1 och johan tog ut leo i vagnen. Denna gång i liggläge och nerstoppad ordentligt under filtar och med långt nerdragen suflett. Han somnade rätt fort och kom in igen och både johan och leo sov lääääänge. Sjukt skönt. Nu kanske leo ställer om dygnet ordentligt. Själv var jag vaken till 8. Satt uppe och pratade med karin till 6 på morgonen och sen la jag mig och låg vaken och tänkte på vår nya lägenhet och möbler och sånt. Det ska bli så kul!

Igår var vi och tittade på lägenheter och vi hittade en som var helt underbar! 13e våningen i en förort med massa bra butiker och ett dagis tvärs över gården och breda trotoarer!! (i tokyo finns det ofta inga trotoarer alls i förorten) Och utsikt över mount Fuji!!
Det är en så fin lägenhet! Ska lägga upp massa bilder sen när vi flyttat in. Nu känns det verkligen som att livet här i japan kommer bli grymt härligt denna gång.
Nu ska vi åka till Yodobashi och titta på kylskåp och TV och tvättmaskin och sånt.
＜-- Detta är utsikten från balkongen där vi ska bo. :)

Fiskmarknaden 3 på morgonen.

2009-02-14T04:43:00.000-08:00

Leo vaknade 3 inatt och vägrade somna om. När vi gick upp var han högljudd och skränig så vi bestämde oss för att gå ut en sväng (man vill ju inte störa grannarna, särskillt inte eftersom det står en lapp i hissen att man ska vara tyst efter 9 på kvällen, annars blir det "problem", hehe.)

Tokyos gator var tomma och det var ganska varmt men blåsigt. Vi gick ner mot hamnen, det luktade mer och mer fisk ju närmare vi kom och efter en stund så började det bli liv och rörelse på gatorna. Massa små trucks och människor som höll på att öppna sina små butiker med grönsaker, kryddor, inlagda saker och fisk och kött.
Det var nog bland det roligast vi gjort i japan. Något som verkligen kändes japanskt och som någonting man verkligen borde ha sett om man varit i Tokyo.
Leo tyckte också att det var väldigt spännande.

Vi kom hem igen runt 6 på morgonen och gick och la oss. Sen sov vi till 4 på eftermiddagen idag! Vi har varit lite jetlaggade och nu ska vi försöka lägga oss runt 11 för att få lite bättre dygnsrytm. Hoppas det funkar och att Leo inte vaknar så tidigt igen..

I japan igen!

2009-02-13T10:37:00.001-08:00

Vi landade igår kväll. Leo var snäll och lugn på resan och sov större delen av tiden. Det var som vanligt oskönt att sitta i flygstolarna i 14 timmar men vi överlevde.
Vi hade så tungt bagage plus att vi hade leo på magen så när vi kom in till tokyo med bussen från flygplatsen så tog Johan en taxi till vår adress och jag åkte tåg med leo. Klockan var 10 på kvällen och det är inte lätt att hitta en adress i japan. Fick hjälp av en ung kille på cykel som försökte hitta stället åt mig. Efter några varv runt kvarteret där det skulle vara så kom johan gående ur en gränd. Det visade sig att vi hade fått fel namn på huset vi skulle bo i.
Japaner är så snälla och hjälpsamma.
Idag köpte vi en barnvagn, de japanska är så otroligt skrangliga så det fick bli en europeisk trots allt, en maclaren. Den är väldigt bra och leo sov i den i flera timmar. :)
Nu ska vi sova och imorgon blir en ny spännande dag.